galenskap...

Den religiösa galenskapen slår till igen. Denna gång hos Kolportören... :)

Citat ur svd

"Ewa Lindqvist Hotz tror att man om tio år har utvecklat en gudstjänstordning där olika religioner och livsåskådningar kan stå sida vid sida."

[svd]

Bortgjord

Finns det något försvar när kristna gör bort sig? Bör vi slå bort uppmärksamheten mot oss själva genom att hänvisa till alla andras brister? Är det kanske till och med djävulen som sätter Världen mot oss?

Det aktualiseras bl.a. i den senaste pedofilskandalen inom katolska kyrkan. Sexuella övergrepp mot barn är inte acceptabla för någon. Pedofilen och den som skyddat dem, är värda allt klander, inte bara för gärningen i sig, utan också för att hela Kroppen har del i deras lidanden. Paulus uppmanar:

Väck inte anstöt vare sig bland judar eller greker eller inom Guds
församling. Själv försöker jag alltid rätta mig efter alla och söker inte
mitt eget bästa utan de mångas, för att de skall bli räddade. 1 Kor 10:32
-33

Missta inte detta för radikalitet. Missta inte självpåtagen slutenhet med godhet, er själva med Jesus. Honom hatar världen för att han är ljus. Pedofili är inte detta ljus.

Er kan världen inte hata, men mig hatar den därför att jag vittnar om att
dess gärningar är onda. Joh 7:7

Det borde givetvis inte vara så. Vi borde samla goda gärning, andra till del, för att tala med reformatorn Philip Melanchton. Ljus, av ljus. Det måste ju ändå vara det som är att vara Kyrka. Att vara den kropp som gör Kristi gärningar på jorden. Vad vi är lovade för detta är främlingsskap i världen om.

Detta befaller jag er: att ni skall älska varandra. Om världen hatar er, kom
då ihåg att den har hatat mig före er. Om ni tillhörde världen skulle världen
älska er som sina egna. Men nu tillhör ni inte världen, utan jag har kallat er
ut ur världen, och därför hatar världen er. Kom ihåg vad jag har sagt er:
tjänaren är inte förmer än sin herre. Har de förföljt mig kommer de också att
förfölja er. Har de bevarat mitt ord kommer de också att bevara ert. Joh
15:17 -20

Kanske är det inte att lysa själv, utan att likt linsen, som Hammrskjöld skaldade, i sig själv bli osynlig. Detta beroende, så sublimt, så svårt att finna. Linsen kan inte vara medveten av sig själv, endast ljuset får skina.

Kasta din börda på Herren, han skall sörja för dig.
Aldrig låter han den rättfärdige svikta. Ps 55:23

trappa ned

Jag gillar Augustinus, kanske mycket för att han går att relatera till, han är del av mänskligheten. Det är inte lika lätt att säga om pelarhelgon och stora asketer. I veckan efter söndagen tillägnad Johannes Döparen ringer fortfarande evangelieläsningen i mina öron:

Johannes döparen har kommit, och han äter inte bröd och dricker inte vin, och då säger ni: 'Han är besatt.' Människosonen har kommit, och han både äter och dricker, och då säger ni: 'Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare.' Luk 7:33-34

Att vara mänsklig, bli som folk, osv. är en smalare betydelse av att bli människa, samtidigt med en stor betydelse. Hur skall någon som stigit upp så högt kunna ha gemenskap med mig? Nej, de enda betingelserna det kan fungera på är om han stiger ned.

Länktips: Filmvisning hos Kaffepaus

Se Rene Girard som Kaffepaus länkar till. Absolut briljant man.

Citatet: "Makt är frihet från mimetiskt begär" går att fundera mycket kring. Likaså syndabocksbegreppet.

Det är verkligen en god operationalisering av evangeliet, att det är slutet på utstötandet och avskiljandet. Att vi är ett, på samma sätt som det transcendeta, himlen, och immanenta, blir ett i Jesus Kristus. Och att vi kan vara oss själva, inte bara apa efter.

Ett intressant gifte av tro och vetenskap, i antropologin, i mytologin för att den är en spegel av människan. Precis så är ju även kyrkans förståelse av sig själv. Det är i människan det heliga sker. I mänskligheten. Se människan - Ecce homo.