Smärta

Till slut är smärtan enda utvägen. De små dropparna av blod som pressas ut genom huden, snart nog är de det enda verkliga. Som Abels kan det ropa, ett tyst skri.. han öppnade inte sin mun.

Swayze och demokratism

Jag är sjuk och det blir lite day-time-tv. Nord och syd har jag egentligen aldrig sett. Patrick Swayze besöker hur som helst nordstaterna. Själv är han ju emot slaveriet, men, menar han, de förhållande som industriarbetarna lever under är inte bättre än de slavarna lever under. Visst de är fria på pappret, men har man ingen mat är friheten en chimär. Den typen av argumentation (det är lika bra att vara slav som att vara arbetarklass, och bäst är att vara slav i ett socialistiskt system) hör man inte nu för tiden.

Inte att det finns någon form av förståelse för varför det är viktigare att vara fri, om det ändå varit någon sorts seger för humanetiken. Mer av kulturevolution, att "vi vet mer nu". Nu råder demokratism, den bästa av världar. Nu är vi upplysta, vetenskap och rationalitet har gett oss etik och metafysik.

På morgontvn säger man att bloggar kan vara ett verktyg för demokratin. Alltså inte för att uttrycka åsikter, nej, där "måste faktiskt lagar och regler gälla", och "det anonyma hatet" stävjas. Demokratin bara är, som ett naturtillstånd. Demokrati är kampen mot fundamentalism, rationalitet är kampen mot religion.

Att undervisa om detta åligger skolan, kunskap leder som sagt per automatik till vissa åsikter...

Jimmie-Göran

Gårdagens repris av Pang Prego (p3programmet) görs en jämförelse mellan Jimmie Åkesson och Göran Hägglund. De kommer byta plats med varandra utan att någon märker något i nästa val, de har ju samma stil, samma glasögon och, jo, samma åsikter. Eller, medger man, finsmakare av konservativa åsikter märker kanske skillnaden. Onda rasister och kristna är helt ok att ge sig på, deras nedärvda synder rättfärdigar allt.

Masker

"Gud ser bakom alla masker", sade prästen från predikstolen idag, "även i våra liv." Han som ser bakom alla masker. Det är ofta återkommande i nutida Gudsupplevelse, Gud som seendets Gud. Kanske har det alltid varit så, kanske är vårat samhälle mer än andra i behov av att det skall finnas något överhuvudtaget att se "bakom maskerna". Något som kan tyckas om, kanske förädlas.

Onekligen finns det något av dom i seendet, att se hur det verkligen ligger till. Jag behandlar min broder illa, därför att.. en seende Gud skärskådar detta därför. När all kraftlöshet kokas ned, fanns då något där? Kunde jag gjort något?

Är det egentligen något annat än ett uttryck för vårt hopp? Eller kanske för Gudserfarenheten som sådan? Att Han skall finnas där, i mitt hjärta. Bakom alla effekter och känslor, tvivel och reservationer bakom våra masker. Det Gudomliga introjektet, tillvarons hoppade grund.

Demokratifundamentalism

Jag har snuddat vid det förut. Det blir mer och mer tydligt att demokrati och yttrandefrihet inte är menat att vara för alla tankar och idéer. Nej, man måste vara överens om den demokratiska grundsynen. Vi demokrater mot alla fundamentalister, man kan i det läsa in vi liberaler (det tillåts både social- och vanliga så länge de inte står för någon större egentlig frihet) - mot socialister, nationalister, islamister osv. "Tänk om man slipper alla ismer" säger kanske en flicka i 17:årsåldern, "då skulle det inte vara några krig." Knappast demokrati heller, eller är det kanske det som är demokrati, alla tycker enligt den demokratiska grundsynen. Vi måste kunna enas om att alla skall få tycka som de vill, annars jävlar!

Tur att världen är svart och vit...

[dagen]