I femte timmen

Och rövaren sade till sin frälsare:

Hur kan du låta det vara som det är? Hur kan det vara en väg framåt för ditt rike? De orättfärdiga vinner segrar och falska lärare träder fram. Splittringen råder bland oss, vi är ensamma och rädda, slagna av övermakten. Var är den seger du lovat? Var är den Ande som alltid skulle vara hos oss? Om du är Guds son, hjälp då dig själv och oss.

Frälsaren vände sitt törnekrönta ansikte mot rövaren och sade:

Detta är platsen för min seger.

Knivar

Kyrkans läge är något prekärt. Jag försöker greppa kring detta att kyrkan varit värre ute förra, men det blir svårt. Att offentligt tillsätta präster i en deistisk och sekulariserad kyrka och förbjuda samlingar där man studerar bibeln, vilket föranledde mobro Danjels flytt till den nya världen, är givetvis ett värre läge att verka i än nu men det fanns åtminstone en folkfromhet som mylla för en väckelse att växa i. Nu är myllan påfallande tunn och den rörelse som finns kvar än uppdelad i svärmisk karismatik, stel fundamentalism och självgod bitterhet.
Jag misströstar och det är inte främst utifrån att vissa river ner utan för att de som borde bygga upp inte göra det. Vad nytta av alla insikter klokskaper och timmar nedsjukna i böcker om det inte ger liv. Om dogmatiken inte får ge ram åt bönens och sakramentens erfarenheter eller rätt kan användas för att skydda Guds folk. Vad ger då festskrifter om fallna hjältar eller bibelvetenskapligt navelskåderi. Denna gren är lika död som de andra.
Jag vill fråga "var är min flock? " men den egentliga frågan är "var är Du". Tilliten till att Gud fortfarande har makten är allvarligt naggad.
Ändå är det allt vi kan göra. Luta oss tillbaka och göra Gud till viljes för utan hans kraft går vi från ena diket till det andra. Gud som skapat himmel och jord har makten oavsett hur ansatt vår lilla organisation må vara. Detta må anses svärmiskt av den som inte mött Gud. Jag kan bara svara med Theresa av Avila: "den som har Gud kan ingenting sakna", och vässa mina knivar i händelse av krig.

Mer snömos

Det är jobbigt när man inser att man från biskopskandidater möts av en så kompakt väv av fina ord och goda intentioner samtidigt som man tycker att konsekvenserna av det de säger inte är goda. Man inser att det är hela begreppsvärlden som är skev. Vi kan inte tala med dem, föra resonemang, vi måste starta på nytt, definiera och skapa. Detta från grunden. Vem är mäktig detta? Att återuppbygga templet?

Skadligt

Malwarebytes Anti-malwareprogram klassificerar seglorasmedja.se som potentiellt skadlig. Lustigt minst sagt.

Posthuman

Posthuman beskrev en psykologkollega vår samtid. Posthuman i meningen att människan alltmer utsätts för en egaliserande jämställdhetstanke. Människan går inte att jämföra men i allt väsentligt är hon avmystifierad och går att maskinellt effektivisera. Människans växande i relation får sina verksamma komponenter manualiserade. Människa som funktion, i byråkratisk ordning, som undersåte till en suverän stat. Människa formad av den rätta uppfostran, den rätta pedagogiska metoden och med åtgärdsprogram och korrektionsanstalter som elstängsel kring den smala vägen. Posthuman i meningen att symbolvärlden är tömd. Det som är är. Det är ju bara att se. En an' e så go' som en an', eller som som vi säger i Uddevalla: "det är inte så nooga, det är samma." Bruksmentalitet på ordnation från den progressiva rörelsen. Alla är experter och den kunskap som kan ha ansamlats är om inte skadlig hur som helst inte bättre än den enskilda anekdoten eller åsikten.
Posthuman i sin totalitära hållning till åsikterna från de misshagliga.

Slå vakt om ditt syre kamrat!