torsdag 30 september 2010

Alla gillar olika...

Svenskarna gillar olika. Därför måste alla ha samma åsikt. Därför får inte SD platser enligt praxis och deras medlemmar ges inte tillträde till fackförbund. För att fackförbundet inte vill ha någon likriktning utan gillar olika.

Lars Ohly gillar olika och tänker därför inte låta sig bli sminkad i en loge [låååsch] där en annan partiledare blir sminkad.

Svenska kyrkan gillar olika. Riksdagspartier i sv"k" gillar olika. Därför måste alla ha samma ämbetssyn och skall vara lojala med överkörningsbeslut och svikna garantier.

Alla gillar olika, aldrig verkar det gälla åsikter.

Jag gillar olika åsikter.

tisdag 28 september 2010

Vi gillar olika

Olika kan ibland uppfattas som en kvalitet. T.ex. tjejen som ringde in till ring p1 i förra veckan.
Hon tyckte inte att man skulle bemöta invandrare som invandrare utan som individer. Muslimer förtrycker olika mycket, sekulära olika mycket och kristna olika mycket. Olika som kvalitet uttrycker här likhet. Man fastslår att det inte är några skillnader på kvinnoförtrycket i olika grupper på den enda grunden att det varierar inom grupperna. Jag undrar hur samma person ställer sig till särskilda nystartsjobb till invandrare, där det sannerligen är stor skillnad mellan den tyske manlige läkaren och den analfabetiska somaliska kvinnan, liksom för den svenske med kulturellt kapital och den som saknar.

Här har vi problematiserat gruppen och kommit fram till att det är olika och olika. Ur ett postmodernt perspektiv är vi här i hamn, vi har visat att alla skillnader och kategoriseringar enbart är social konstruktioner, och kanske viktigare, enbart chimära. Det olika är egentligen lika.

Den socialdemokratiska kvinnan som debatterade outbildade nämndemän med Maria Abrahamsson i dagens svt-morgon-tv, använder sig av samma retorik. Det finns fördomar inom juristkåren och gemene man har fördomar. Det varierar inom båda grupperna. Därför är båda grupperna lika och 4,5 års juridikstudier och allt extra man nu måste göra för att bli domare är egentligen onödigt för att före så väl som efter är det olika. (Problemet enligt (S) talesperson var istället klass- och etnicitetskillnaden mellan den dömande och de åtalade, med mer outbildade invandrare i domstolen skulle rättvisan bli bättre...)

Jag kan tänka mig att denna "varför skall man krångla till det"-hållning till utbildning, där man någonstans tänker att jag behöver inte vara psykolog för att prata med folk, lärare för att undervisa etc., är en av grunderna i det systematiska bestraffande av utbildning som socialdemokraterna står för. Jmf. Dunning-Kruger-effekten.

Det finns en rädsla som gör gillandet av olika till gillandet av lika, en rädsla som jag tror beror på just okunskap. Rädslan att vi när vi uttalar oss om gruppen också bestämmer något om individen och rädslan att samvariationen skall beskriva orsakssamband. Rädslan gör verkligheten till vår fiende och att de hysteriska brösttonerna istället får ljuda.

När vi talar om okunskap och politik. Hur många svenssons har koll på att Muhammed fullbordade sitt äktenskap med Aisha när hon var 9. Jag skulle förvisso aldrig kalla islam för pedofilsekt, men de (SD) grundar det på något i allra högsta grad konkret. Frågan är hur kan man med att anklaga SD för okunskap när man inte har någon koll själv?

tisdag 21 september 2010

Val


Nalin Pekgul är en lustig figur. Det har handlat för lite om solidariteten från sossarna, där vinner man medelklassen. Skuld bär vi lite till mans, för att vi har, för att vi har åkt flygplan, för att vi kan osv. Medelklassen skall böja sig under arbetarepartiets fötter, i solidarisk anda. Arbetare jämställs med trasproletariat och arbetande med överklass. Kulturen hänger på. Bob Hansson vill fortsätta flanera och ger oreserverat sitt stöd till de rödgröna. Vissa bara bestämmer sig, det är deras rätt att bli kulturarbetare och staten har ingen rätt att förvägra dem detta. Pay up, bitches.

Jag kommer att tänka på följande bild. We work for all, we feed all. Den arbetande massan. Höj skatterna, och låt dem aldrig glömma den skuld deras innehav av arbete och kulturellt kapital innebär.