måndag 6 oktober 2014

Måndag kväll

Förtöjningstampen rinner ansträngningslöst ned i vattnet. Fören bryter milda vågor.

I know we had a good run. We made the most of it, you and I. As we now part, we will remember the good times and keep the best parts in our hearts. You will not forget, nor will I. Go in peace.


torsdag 7 augusti 2014

Grand junction

Det sägs ibland att dagarna som passerade var livet. Dagarna som passerar är också efterföljelsen, i den lilla och ofullständiga bombasticitet, den tvivelsfyllda kamp eller den trotsigt motståndsfyllda flykt som den innebär.

Den som flyr utgör inget föredöme. Den som lyfter upp det unga, radikala, det annorlunda och aparta flyr. Din väg är här. Uppbrottet sker här och din väg ligger redan framför dig. Trasigt, ont och ofullständigt, varje steg mer skadande än läkande, men verkligt.

I'm looking at the man in the mirror, I'm asking him to change his ways, sjöng världsförbättraren Michael Jackson. Han sjöng också We are the world, och Heal the world - pekoraler ofta använda vid överspända tillställningar. Mannen som ville hela världen förgrep sig troligen på småpojkar. Var det världen som behövde förändras?

Var det i den stora drömmen, eller ligger det stora goda i det lilla att älska och vårda dem som är nära, som vägen var.

söndag 15 juni 2014

Apatisk

Det installeras biskop i någon annans kyrka. Jag nås av nyheter om politiker som fastslår dess teologi och en värdegrund som hänger som ett damoklessvärd över hela Guds församling. Klockorna kallar, men jag kan inte förmå mig. Apatisk i väntan på att mitt utvisningsbeslut ska verkställas.

fredag 28 mars 2014

Mor

"Nu slutar ni bråka!" Mamman ruskar tag i barnen och återställer på så vis ordningen. "Det spelar ingen roll vem som började, nu slutar ni!" Som en kattmamma läxar hon upp sin kull alla barnen ser vad de egentligen är, älskade syskon. Mamman har ett lagstadgat och samhälleligt bekräftat mandat att uppfostra sina barn. Hon har också ett informellt mandat givet av hennes större mognad, vishet och den godhet och trofasthet hon upprepat givit prov på. Hon älskar alla barn. Lika mycket. Hennes agerande styrs av principer av rätt och fel som är konsekventa och förutsägbara. Hon ger den äldre större ansvar, som sig bör, men ger också större frihet. Hon skyddar den yngre och har kärleksfullt överseende med dennes misstag.

Hur jag längtar efter en mor i vår kyrka. Någon värdig kräklan.

måndag 24 mars 2014

Anakoret

Så har tillvaron i svenska kyrkan då till sist blivit en anakoretisk kallelse. Ensamma är vi kallade ut i öknen för att i envig möta djävulen. Jag ser människors tro, men det är inte min tro. Jag ser människors vision av församling, av kyrka, av herdeskap, deras gestaltande av sakrament och vigningstjänster och ser att det är inte min kyrka. Jag kan ha tänkt som de, innan Gud tog sin rättmätiga plats i centrum och jag som den roterande jorden placerade mig i omlopp. Kopernikus fick lida för att vilja placera solen i centrum och lika provocerande tycks det vara att placera något på egots plats, hur självutplånande detta ego sedan än tycks vara.

Pekoral och patetik. Den allsmäktige Guden är så liten och lismande eller stor och ouppnåelig att man inte behöver bekymra sig. Inkarnation och rättfärdiggörelse lyser med sin frånvaro. Så samlas vi till en kärleksmåltid och mittemellan köruppvisningar och spektakel syns ett litet bord, en kalk och ett bröd. Ensam firar jag mässa mitt i kyrkans arena och kontaktyta. Där ska diakonal omsorg skapa efterföljare och lärjungar, och vi gläder oss över vår verksamhet där kyrkan för en gångs skull är full och över att förkunnelsen var så anpassad för ändamålet.

Johannes och hans mor såg upp emot honom, två individer, ensamma i världen. Han gav dem till varandra.

onsdag 8 januari 2014

Fokus

Korsets passform är sällsynt dålig. Det tycks aldrig sätta sig, alltid fortsätta skava på något sätt. 

Som uniokulära cirklar som var för sig vandrar mina ögon över det utan att vilja förenas till en enda fullständig bild. Hur vredgas man över orättvisan utan att bli alltigenom vred. Hur älskar man och glömmer utan att göra våld på sig själv och förminska den andre. Ögonen söker sitt fokus men det står inte att finna.