Kommentar

Ytterligare en bra granskande artikel från Dagens sida. Hur mycket hade man inte önskat sådant efter varje anspråk på att ha vunnit stora segrar och omvänt tusentals. Låt mig gissa reaktionen:

Stör inte den fantastiska berättelsen med något så lågt som sanningen.

Benny Hill

Jag läser dagens ledare om Benny Hinn.

Följande är viktigt:

Ulf Ekman har visserligen en viktig poäng när han säger att kyrkan lider av för stor skepsis mot helandeförkunnelse. Men den skepsisen botas inte med att ta hit en person som medverkat till att plantera den.
(..)
Så varför kom då Benny Hinn till Uppsala? Tillförde han något omistligt som inte andra kunde ge och som var värt hans brister? Eller bestod det omistliga helt enkelt i hans förmåga att dra publik? Sådant har hänt förr i kristna konferenser, och inte bara i Uppsala.

Ulf Ekman måste ha insett att det var provocerande att ta hit Benny Hinn. Av uttalanden före konferensen är det också tydligt att han betraktar de invändningar vi angett här som lättviktiga.
Frågan blir då denna: om sådant tolereras hos en huvudtalare i rörelsens viktigaste konferens, tolereras det då också i rörelsen som sådan? Vad betyder det i så fall för omvärldens förtroende för Ulf Ekman och Livets ord?

Sedan kommer det ständiga. Kritiken i sig får inte stå som en relevant kritik utan måste beslöjas med en hållning att svärmeriet kan vara från Gud för någon har ju ändå känt något och upplevt sig helad från något.

Men blev inte människor berörda, då? Det blev de säkert. Hände det inga under? Det kan det mycket väl ha gjort. Var inte Gud där? Det var han säkert, alldeles oavsett vem som talade.

Men ingen människa och ingen församling lever för sig själv. Benny Hinn-debaclet har skadat kristenheten på olika sätt. Det sorgliga är att det var alldeles onödigt.

Slutklämmen är kanske nödvändig för att föregripa de invändningar som annars skulle komma som ett brev på posten och visar på något sätt vilket moment 22 det blir när kritikern blir för skeptisk för att lyssna på. Undertecknad har hört Ekmans predikningar under våren och har uppfattat det som att man spänt de karismatiska musklerna. Vi är inte bara en katolsk och ortodox församling vi har också ett trosrörelsearv och flödar i anden. Helandet är viktigt och nu, som grand finale, kommer den store överkarismatikern från Amerikat. Jag antar att det är så det går när man inte kan skilja mellan andar annat än på det där teatraliska och överspänt andliga sättet.

Binny Hen

Det känns ju bra att man från Livets ords håll tvättar sin byk efter Benny Hinns medverkan. Det känns dock föga förvånande att det skulle landa i detta varför frågan likväl måste ställas: Varför ger man en sådan man utrymme?

Det känns på sätt och vis skönt att man tillhör den något tråkigare, betydligt mer stabila, delen av kyrkligheten. Vad gör det om inte Gudstjänsten är sprudlande, om inte närvaron "är där" alla gånger. Det är inte som att känslorna kommer bära dig till vägs ände.

En sak till... Det kanske mest skrämmande är dynamiken som omöjliggör sund kritik och reflektion man kan se i kommentatorsfältet på Ulf Ekmans blogg. Är man inte positiv till allsköns svärmeri är man en kritiker och kritik skall man hålla inne med. En utmärkt grogrund för osund världsfrånvändhet. Förmodligen är inte hela bunten osjälvständiga idioter. Förmodligen är det något de gör sig till. Men Herren kallar er att resa er upp!

Mur

Framsteg. Att gå från kraft till kraft, port till port. Den bokstavliga översättning är, om jag förstår det rätt: mur till mur. Att gå från mur till mur. SÅ träder jag fram inför Herren. Den skolning och förberedelsetid, det slipande av karaktären, som ofrånkomligt är konsekvensen av tron, kanske är just konsekvens inte skäl. Mur till mur. Taggtrådsstängsel och spärreld. Inte för att nå fram till Gud utan för att det är livet.

Bolltvåa...

Eva Dahlgren. Jag tycker om personliga program. Jag gillar att lyssna på dem som verkligen funderat och funderar. Jag finner det dock spännande. Att naturens komplexitet läggs i indiciekorgen mot en skapare.

Ja.., tron är en fråga som verkligen går bortom argumenten.