tisdag 21 september 2010

Val


Nalin Pekgul är en lustig figur. Det har handlat för lite om solidariteten från sossarna, där vinner man medelklassen. Skuld bär vi lite till mans, för att vi har, för att vi har åkt flygplan, för att vi kan osv. Medelklassen skall böja sig under arbetarepartiets fötter, i solidarisk anda. Arbetare jämställs med trasproletariat och arbetande med överklass. Kulturen hänger på. Bob Hansson vill fortsätta flanera och ger oreserverat sitt stöd till de rödgröna. Vissa bara bestämmer sig, det är deras rätt att bli kulturarbetare och staten har ingen rätt att förvägra dem detta. Pay up, bitches.

Jag kommer att tänka på följande bild. We work for all, we feed all. Den arbetande massan. Höj skatterna, och låt dem aldrig glömma den skuld deras innehav av arbete och kulturellt kapital innebär.

7 kommentarer:

Sofia sa...

Löjligt att sparka mot kulturarbetarna. Det finns inga som arbetar så hårt och så gratis, jag betalar för sjutton för att få arbeta. Alla från Bob Hansson till Tomas Tranströmer har försakat så otroligt mycket för att följa detta kall som man helst skulle vilja slippa ifrån. Det låter avundsjukt mer än något annat. Skriv en bok själv vettja.

Excelsis sa...

Nä, det är sant. Jag tror som sagt att alla mer eller mindre bär en dröm och man föds inte till kulturarbetare.

Tubbo sa...

Väldigt bra skrivet. Vad gäller kulturarbetande, är de till största delen värdelösa för kulturen. Konstnärerna är det dock nte.

Sofia sa...

Vem har sagt att man föds till kulturarbetare? Man arbetar väl som det? Jag trodde vi höll en arbetslinje i det här landet? Varför är du emot att arbetare som arbetar med kultur ska få en lön för det?

Tubbo, jag antar att du menar kulturförmedlarna (om du undrar över ordet, kolla upp DIK/Kulturfacket). Det visar hur lite du vet om konst.

Tubbo sa...

Sofia:

Nej, jag menade kulturarbetarna.

Jag är ganska trött på myten om den försakande, på egenhändigt inhopsnickrad pidestal uppklättrade, medelmåttan.

Att du jämför Tomas Tranströmer med Bob Hansson i detta sammanhang är lika bisarrt som tacksamt för min argumentation.

Det säger jag eftersom konstnären Tranströmer, till skillnad från kulturarbetaren Hanssom, inte hade tid att snickra ihop en pidestal.

Han var tvungen att försörja sig som alla oss andra, alltmedan hans konstnärsskap utvecklades. Tranströmer var verksam som psykolog bl.a vid det glamorösa Arbetsmarknadsinstitutet i Västerås. Han lyckades trots detta skriva en bok eller två, vilket kanske är tänkvärt..

Eller vad tycker du?

kaffepaus sa...

Tubbo - applåder! :)

ANNA-LYS sa...

Intressant diskussion :-)

Tubbo
Är det mer hedervärt att passivt glo på dumburken eller rensa rabatter på sin fritid än att skriva böcker??
Menar du att alla andra fritidssysslor görs på fritiden, men skrivandet sker på arbetstid? Får en "pretty strong" känsla av att du bloggar på din arbetstid och därav generaliserar att alla som skriver gör det på arbetstid, även bokförfattare.