Olika kan ibland uppfattas som en kvalitet. T.ex. tjejen som ringde in till ring p1 i förra veckan.
Hon tyckte inte att man skulle bemöta invandrare som invandrare utan som individer. Muslimer förtrycker olika mycket, sekulära olika mycket och kristna olika mycket. Olika som kvalitet uttrycker här likhet. Man fastslår att det inte är några skillnader på kvinnoförtrycket i olika grupper på den enda grunden att det varierar inom grupperna. Jag undrar hur samma person ställer sig till särskilda nystartsjobb till invandrare, där det sannerligen är stor skillnad mellan den tyske manlige läkaren och den analfabetiska somaliska kvinnan, liksom för den svenske med kulturellt kapital och den som saknar.
Här har vi problematiserat gruppen och kommit fram till att det är olika och olika. Ur ett postmodernt perspektiv är vi här i hamn, vi har visat att alla skillnader och kategoriseringar enbart är social konstruktioner, och kanske viktigare, enbart chimära. Det olika är egentligen lika.
Den socialdemokratiska kvinnan som debatterade outbildade nämndemän med Maria Abrahamsson i dagens svt-morgon-tv, använder sig av samma retorik. Det finns fördomar inom juristkåren och gemene man har fördomar. Det varierar inom båda grupperna. Därför är båda grupperna lika och 4,5 års juridikstudier och allt extra man nu måste göra för att bli domare är egentligen onödigt för att före så väl som efter är det olika. (Problemet enligt (S) talesperson var istället klass- och etnicitetskillnaden mellan den dömande och de åtalade, med mer outbildade invandrare i domstolen skulle rättvisan bli bättre...)
Jag kan tänka mig att denna "varför skall man krångla till det"-hållning till utbildning, där man någonstans tänker att jag behöver inte vara psykolog för att prata med folk, lärare för att undervisa etc., är en av grunderna i det systematiska bestraffande av utbildning som socialdemokraterna står för. Jmf. Dunning-Kruger-effekten.
Det finns en rädsla som gör gillandet av olika till gillandet av lika, en rädsla som jag tror beror på just okunskap. Rädslan att vi när vi uttalar oss om gruppen också bestämmer något om individen och rädslan att samvariationen skall beskriva orsakssamband. Rädslan gör verkligheten till vår fiende och att de hysteriska brösttonerna istället får ljuda.
När vi talar om okunskap och politik. Hur många svenssons har koll på att Muhammed fullbordade sitt äktenskap med Aisha när hon var 9. Jag skulle förvisso aldrig kalla islam för pedofilsekt, men de (SD) grundar det på något i allra högsta grad konkret. Frågan är hur kan man med att anklaga SD för okunskap när man inte har någon koll själv?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar