Vår dotter döptes igår. Det är en stor sak i en liten förpackning. Något som i ett himmelskt perspektiv är fulländat men som får gro långsamt, mogna och förhoppningsvis nå full blomning här på jorden. Vår dotter var nyfiken på alla människor men blev sedan överväldigad och ledsen när många ville röra vid henne. När kvällen kom var hon trött och grinig. Gud träder verkligen in i förunderligt anspråkslösa boningar.
Nu får vi föräldrar hjälpa henne så gott vi kan i hennes växt. På trons krokiga väg. Många med goda föresatser har slagit sig för bröstet men misslyckats. Denna vår viktigaste missionsuppgift är i sanning en svår sak. Jag imponeras storligen av dem som gått före och som inte stått i vägen mellan Gud och sina barn.
Må Gud själv och hans kyrka hjälpa mig dithän.
1 kommentar:
Vad glad jag är för dig och din familj, min vän.
Idag ber jag min rosenkrans för er.
Skicka en kommentar