Som uniokulära cirklar som var för sig vandrar mina ögon över det utan att vilja förenas till en enda fullständig bild. Hur vredgas man över orättvisan utan att bli alltigenom vred. Hur älskar man och glömmer utan att göra våld på sig själv och förminska den andre. Ögonen söker sitt fokus men det står inte att finna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar