Mitt vita hjärta

När nu Sverige börjar vakna ur sin folkhemstörnrosasömn börjar ingen skiljelinjerna inom "högern" bli tydliga. Jag tänker då på socialismens och liberalismens gemensamma historia i den franska revolutionen, med allt vad det innebär av utopisk tänkande, överskattande av människans inneboende godhet osv. Det är sant att man som liberal kan vara det utifrån en mer realistisk människosyn där då liberalismen innebär något form av maktdelning och risk spridning, och det är inte den liberalism jag i första hand menar. Snarare är det den falangen i vilken Bengt Westerberg kan bli årets kvinna. Den falang som utgör någon sorts mittfåra i det politiskt korrekta projektet, och i diverse emancipatoriska revolter. Som i allt väsentligt är mer vänster än höger.

Mitt vita hjärta (den politiska färgen, till skillnad från rött och blått, för att undvika missförstånd) önskar ingen splittring, men ser att den ideologiska konflikten måste hanteras och inte förtigas. Det är förmodligen en vanlig förhoppning när man tillhör minoritetshållningen. Erfarenheten säger att den utsträckta handen inte så ofta tas emot.