Kultur, rasism och UMR

Det finns starka riktningar som vill förklara all världens smärta med strukturer, som likt radon och kosmisk strålning påverkar allt och alla ständigt, utan att synas eller s.a.s. verkligen finnas. Att Mohammed inte får jobb beror på rasism, inte på att han inte kan svenska. Ungdom mot rasisms nye ordförande skriver t.ex. [Vi kräver att] Riktningen i svensk integrationspolitik förändras till att benämna rasismen som problemet och inte integrationen, för att på så sätt problematisera de rasistiska strukturerna och inte ”invandraren”.

Integration betecknar enligt wikipedia "den process där invandrare får medborgarskap, etablerar sig i det svenska samhället, och där det svenska samhället anpassas efter den förändring i befolkningssammansättningen som invandringen innebär." Istället för att arbeta med detta skall alltså förskolor och skolor få ytterligare en propagandapedagog som skall förändra strukturer.

Rasism har heller inget med raser att gör heller, kan jag notera, utan att göra skillnader på kulturer. Eller att ogilla kulturella uttryck. Eller som sagt tycka att det är bra föreläsaren på universitetet går att begripa (alltid fascinerad av hur ett helt auditorium kan sitta och hjälpfullt nicka och uppmuntrande humma när någon pratar med så dålig meningsbyggnad att det inte går att förstå vad de faktiskt säger.)

Att kulturer är svåra att definiera och därför är helt illusoriska är måhända en postmodern och postkolonial trossats, för att inte tala om kulturer som, om de finns, inte är hierarkiskt ordnade enligt samma credo. Jag tror dock att det finns plats för andra trosuppfattningar även om detta. Kulturer utvecklas, de förändras inte bara. Förmodligen inte deterministiskt, men likväl. Tänk bara på det monetära systemets abstraktioner på abstraktioner. Man kan knappast bortse från nationalstatens betydelse för alla de ekonomiska och politiska system som är vår stat och lojaliteten mot denna är inte att se som valfri. Vem som tillhör denna samhällsgemenskap är plastiskt, men som i alla gemenskaper krävs förståelse för och åtlydnad av de gemensamma umgängesreglerna. Man behöver också ett språk och i ett samhälle som Sverige viss utbildning. Detta är konkreta problem som behöver lösas. När nödvändiga strukturer är uppbyggda kan man börja med indoktrineringen av barn. Eller helst inte.

Jag uppfatta förövrigt sagolika förlag som ett ytterst cyniskt förlag, men det är inget nytt i den progressiva rörelsens barnkultur.