Konservativ

En konservativ hållning är synen på världen som varandes i balans. Det är synen på människan och sociala sammanhang som komplexa och svårstyrda. Vi kan ändra i barnomsorgen, men vilka konsekvenserna blir vet vi först när barnen växt upp, och sällan är det exakt de konsekvenser vi önskade. Vi vet inte vad som bär upp vad, vad som fyller funktion och vad som bara är fluff.

Man vet vad man har, kan man säga lite nedvärderande mot den som är "emot framsteg". Frågan är om man vet vad man har och byter bort, hade man gjort det hade valet varit lättare.

Det handlar om att skilja på teknologi, där möjligheten till framsteg tycks oändliga, och människa, som i grunden är densamme över årtusenden.

Inte för att man bör stå still, inget står still. Snarare att man bör pröva och utvärdera varje steg.

För min del måste en sådan hållning också innebära andra självmotiverande värden än "utveckling", frihet (den förra inkräktandes på den senare allt som oftast) och direkt behovstillfredsställelse. Stabilitet kan vara ett sådant värde, familj ett annat.

Familjen som det borgerliga projekt det är. Visst kan människan växa upp under andra former. I polyamorösa förhållanden, på barnhem, på gigantiska socialistiska kibbutzexperiment, i nätverksfamiljer, med ensamstående föräldrar pendlandes mellan två hem på julafton. Visst kan där ges förutsättningar för att bilda de livsnödvändiga anknytningsbanden till signifikanta andra, och om så, gott det. Men Familjen är fullkomligt genialisk i sin konstruktion. Två personer utgör den innersta intimitetscirkeln, den är barnalstrande (oftast) och ömsesidigt stöttande. Skulle en bli sjuk kan den andra för en tid sörja för hela systemet. En äldre generation finns som avlastning. Arv går från en generation till en annan. Naturliga anknytningband håller samman alltihop, så länge allt är som det skall.

Familjer kan också vara jävliga, inget sagt om det, familjerelationer måste vårdas, familjeband måste ibland skäras. Det är ett misslyckande, inte för individen, utan för familjen som sådan. För familjen har ett namn, familjen är en enhet, hur lätt det än är att glömma i individernas värld.

Civilreligionens äktenskap känner ingenting till om familjen, det är en fråga om folkbokföring.

Familjen, det borgerliga projektet, är inget tvång. Åt var och en frihet att leva som den vill, precis som de bör få prata som de vill, tänka som de vill osv. Men att inte de som ser dess värde, trots maktstrukturer och historisk begreppsbelastning, trots dåliga exempel, bör stolta vårda familjen. I juridiken, i debatten och i sitt hem.

Tröttsamt samfund 2009-10

Svenska kyrkan är ett mycket tröttsamt samfund. Varför kan inte min församling gå solo? Varför inte bryta banden med det snömos som sitter i förarsätet? Lager på lager av sörja. Biskopar jag inte har förtroende för, tillhörande en tradition jag inte känner mig hemma i, styrda av politiker, drillade på sekulära akademier...

Jag orkar knappt skriva det igen.

KG Hammar förnekar inkarnationen i sin julbetraktelse. Alltså "förebilden för så många präster" KG Hammar. Inte för att någon blir särskilt förvånad. Fortfarande sett som lika progressivt. Fortfarande präster som tycker att det känns nydanande att montera ned den tro man skall predika. Bibelvetenskap, jag tackar jag.

Feghet, idel feghet. En fantastiskt modern organisation som tappat mening och mål, kan bara verka som om den gör något viktigt. Viktigheten kräver mod. Hur mycket förändringspotential du än har på pappret, gör det ingen nytta om du aldrig vågar ta steget. Svk saknar ryggrad, själ, och hjärta, därför kommer hon dö.

Håller det ett decennium till? Förmodligen, pengarna räcker nog ett decennium. Håller det för mig? Om ingen ändring sker är det inte så troligt. Som demokratisk konstruktion utvecklas kyrkan väl dit den vill, som kyrka är den dock ockuperad. Alternativen saknas tyvärr, man önskar ju ändå en ickemoraliserande kyrka för alla, och tänker att det är väl ändå inte detta som hindrar kyrkan från att flyta in i väggen. Kanske obundenheten är enda möjligheten.

God jul!

God jul från sjuksängen!

galenskap...

Den religiösa galenskapen slår till igen. Denna gång hos Kolportören... :)

Citat ur svd

"Ewa Lindqvist Hotz tror att man om tio år har utvecklat en gudstjänstordning där olika religioner och livsåskådningar kan stå sida vid sida."

[svd]

Bortgjord

Finns det något försvar när kristna gör bort sig? Bör vi slå bort uppmärksamheten mot oss själva genom att hänvisa till alla andras brister? Är det kanske till och med djävulen som sätter Världen mot oss?

Det aktualiseras bl.a. i den senaste pedofilskandalen inom katolska kyrkan. Sexuella övergrepp mot barn är inte acceptabla för någon. Pedofilen och den som skyddat dem, är värda allt klander, inte bara för gärningen i sig, utan också för att hela Kroppen har del i deras lidanden. Paulus uppmanar:

Väck inte anstöt vare sig bland judar eller greker eller inom Guds
församling. Själv försöker jag alltid rätta mig efter alla och söker inte
mitt eget bästa utan de mångas, för att de skall bli räddade. 1 Kor 10:32
-33

Missta inte detta för radikalitet. Missta inte självpåtagen slutenhet med godhet, er själva med Jesus. Honom hatar världen för att han är ljus. Pedofili är inte detta ljus.

Er kan världen inte hata, men mig hatar den därför att jag vittnar om att
dess gärningar är onda. Joh 7:7

Det borde givetvis inte vara så. Vi borde samla goda gärning, andra till del, för att tala med reformatorn Philip Melanchton. Ljus, av ljus. Det måste ju ändå vara det som är att vara Kyrka. Att vara den kropp som gör Kristi gärningar på jorden. Vad vi är lovade för detta är främlingsskap i världen om.

Detta befaller jag er: att ni skall älska varandra. Om världen hatar er, kom
då ihåg att den har hatat mig före er. Om ni tillhörde världen skulle världen
älska er som sina egna. Men nu tillhör ni inte världen, utan jag har kallat er
ut ur världen, och därför hatar världen er. Kom ihåg vad jag har sagt er:
tjänaren är inte förmer än sin herre. Har de förföljt mig kommer de också att
förfölja er. Har de bevarat mitt ord kommer de också att bevara ert. Joh
15:17 -20

Kanske är det inte att lysa själv, utan att likt linsen, som Hammrskjöld skaldade, i sig själv bli osynlig. Detta beroende, så sublimt, så svårt att finna. Linsen kan inte vara medveten av sig själv, endast ljuset får skina.

Kasta din börda på Herren, han skall sörja för dig.
Aldrig låter han den rättfärdige svikta. Ps 55:23

trappa ned

Jag gillar Augustinus, kanske mycket för att han går att relatera till, han är del av mänskligheten. Det är inte lika lätt att säga om pelarhelgon och stora asketer. I veckan efter söndagen tillägnad Johannes Döparen ringer fortfarande evangelieläsningen i mina öron:

Johannes döparen har kommit, och han äter inte bröd och dricker inte vin, och då säger ni: 'Han är besatt.' Människosonen har kommit, och han både äter och dricker, och då säger ni: 'Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare.' Luk 7:33-34

Att vara mänsklig, bli som folk, osv. är en smalare betydelse av att bli människa, samtidigt med en stor betydelse. Hur skall någon som stigit upp så högt kunna ha gemenskap med mig? Nej, de enda betingelserna det kan fungera på är om han stiger ned.

Länktips: Filmvisning hos Kaffepaus

Se Rene Girard som Kaffepaus länkar till. Absolut briljant man.

Citatet: "Makt är frihet från mimetiskt begär" går att fundera mycket kring. Likaså syndabocksbegreppet.

Det är verkligen en god operationalisering av evangeliet, att det är slutet på utstötandet och avskiljandet. Att vi är ett, på samma sätt som det transcendeta, himlen, och immanenta, blir ett i Jesus Kristus. Och att vi kan vara oss själva, inte bara apa efter.

Ett intressant gifte av tro och vetenskap, i antropologin, i mytologin för att den är en spegel av människan. Precis så är ju även kyrkans förståelse av sig själv. Det är i människan det heliga sker. I mänskligheten. Se människan - Ecce homo.

Diabol

Edit: Se kommentar 2 för lite begeppsförklaringar.

Cogito ergo sum. Som skeptiker är det det enda jag kan vara säker på. Trossystem och plausibilitetsstrukturer byggs sedan ex nihil. Möjligheten att förklara, att förutsäga, skvallrar om ett ding an sich, något bortom den sociala konstruktionen. Religiösa trossystem har lerfötter av extra porös art. Den tron auktoriseras endast av tron i sig själv, skulle den vara mer skulle den vara del av "verkligheten", som den empiriskt kan upplevas. Visserligen överkorsas barriären då det hinsides, i den religiösa världsbilden, blir till i världen; epikles, inkarnation, emedan dess källor är kvar där.

Polariserat finns det en oföränderlig tradition med auktoritet, eller kulturella tolkningar. Objektiv sanning och renlärighet eller relativism. Man kan hävda att hållningslösheten också är en hållning och att inget historiskt visat sig essentiellt i kristendomen, eller att det kristna tinget, essensen, processen an sich borde, för att alls vara, erbjuda någon form av kontinuitet. Apofatik kontra katafatik. Kanske i grunden Aristoteles' "kristendomen är vad kristna gör", kontra Platons "kristendomens väsen hör hemma i idéernas värld, i himmelen."

Polariseringen är per definition diabol. Under tiden far människor illa...

Denna märkliga klimatrörelse

Denna märkliga klimatrörelse...

Nu har man inte rätt att granska om man är kristen eller värdekonservativ. Jag tycker detta är mysko. Jag tycker att det rimmar dåligt med vetenskaplighet, demokati osv. Även om nu svepande uttalanden om "alla forskare" skulle innebära att man inte behöver granska de resultaten behövs väl ändå en diskussion från olika synvinklar om resultatens konsekvenser och en granskning av dem som får panik (jmf. fågelinfluensan). Men denna diskussion är man inte intresserad av. Märkligt.

Per definition onyanserade ungdomar får istället uttala sig som framtidens representanter, och svenne-b får frågan om han kan avstå en Thailandsresa för klimatet, vilket han kan tänka sig att göra... Jag väntar på när det syns i statistiken.

Klimattvångets lov

Klimat, klimat, klimat, klimat.

Så skönt att man inte sitter och beslutar. Så skönt att man blir tvingad genom halogenlampor, köttfria måndagar, koldioxidskatter etc.

Svd:s miljöreporter Susanna Baltscheffsky vet en sak: det kommer att kosta.
Den rika västvärlden måste öppna på plånboken. "Hundra miljarder dollar om året från år 2020 är den siffra som nämns oftast, men det finns även beräkningar som landar på 200 och 400 miljarder dollar per år." Förmodligen är även dessa siffror hemliga.

Trovärdighetsproblem uppstår när propagenten för köttfria måndagar är vegan, argumenterar främst utifrån hjärtsjukdomars koppling till köttkonsumsion och propagerade för detsamma innan Al Gore fick fredspris. Eller när den som anser att västvärlden skall öppna plånboken, är gammal övervintrad proggare som sedan tidigt 70-tal ansett att de rika, kapitalisterna med bottenlösa fickor, "skall betala tillbaka sin skuld".

"Det måste få kosta" "Flygresor kostar egentligen inte så lite" "Det är inte så jobbigt att %x." "Det går lika bra att cykla", hjälper tyvärr inte. Jag blir inte fascinerad över kollektivtrafik och vegetarisk bacon. Tvång, däremot, det fungerar.

Sakramentet kyrkkaffe

Jag smet från det obligatoriska samkvämet efter gudstjänsten idag. Ett antal taktlösa människor (de tenderar att bli ganska många i kyrkan) trycker konstant på mina knappar och jag orkar inte. Jag bryter det stora budet om allas likhet i kyrkan, men vad skall jag göra, jag känner mig som en ledsagare, en obetald sådan. Prästens uppmuntrande appell: om vi skall spendera en evighet tillsammans kan vi lika gärna lära känna varandra. En evighet, känns som ett helvete. Och det handlar inte om att lära känna varandra. En person som, pga. egna funktionsnedsättningar, inte känner av sociala gränser, fungerar inte bättre för att man lär känna dem. De är ansträngande för sina egna mödrar.

Snäll

Alla vill vara snälla, och ofta är det ganska lätt, men ibland blir jag förvirrad. Är det t.ex. snällt att ge den sjuke bidrag eller är det snällt att tro den sjuke om något. Är det snällt att skydda från kränkningar, eller är det särskilda skyddet ett hinder för att mötas på lika villkor. Är det snällt att ge bistånd, eller snedfördelar det den lokala konkurrensen. Är det snällt att handla med tredje världen eller är det utsugeri eller är det bättre att handla lokalproducerat eller är det protektionism? Man blir inte klok.

Ryggmärgssnällheten är för min del påfallande ofta påfallande nära socialdemokratisk politik. Såklart man skall ge bistånd, "betala tillbaka vår skuld" från kolonialismen.

Som kristen är det lag på att vara snäll. Annars får man brinna i helvetet. Här blir den politiska frågan viktig. Man kan skilja lagstiftningen från religiösa urkunder, men man kan knappast koppla loss tron på JK från ett politiskt engagemang, från en vilja att göra världen bättre. Frågan är då hur? Istället för att stapla bibelverser för och emot jämställdhet, egendomsgemenskap, skatt osv. tänkte jag föreslå att det är upp till den som ser något gott framför sig, att gestalta det.