Jag smet från det obligatoriska samkvämet efter gudstjänsten idag. Ett antal taktlösa människor (de tenderar att bli ganska många i kyrkan) trycker konstant på mina knappar och jag orkar inte. Jag bryter det stora budet om allas likhet i kyrkan, men vad skall jag göra, jag känner mig som en ledsagare, en obetald sådan. Prästens uppmuntrande appell: om vi skall spendera en evighet tillsammans kan vi lika gärna lära känna varandra. En evighet, känns som ett helvete. Och det handlar inte om att lära känna varandra. En person som, pga. egna funktionsnedsättningar, inte känner av sociala gränser, fungerar inte bättre för att man lär känna dem. De är ansträngande för sina egna mödrar.
4 kommentarer:
Tråkigt att höra. Och som sagt var, det låter knappast som om det blir bättre av "kläm-käcka" fromma kommentarer.
Hoppas du hittar någon form av balans i församlingsrelationerna. Att bli erimit må kanske vara högaktat inom vissa delar av kristendomen, men låt det i så fall vara Guds kallelse, inte något själv-utstraffning för att du inte orkar umgås med de övriga i din församling.
Balans var ordet, sade Bull, och i viss mån har man väl sig själv, och sina fasader att skylla.
Kyrkkaffet, detta heliga mysterium som vi firar. :)
Men jag håller med dig, kyrkkaffe skall man bara ta om om känner sig på humör för det.. Ibland vill man ha stillhet efter mässan, kanske sitta kvar en stund i bänken i bön.
I kristudkonungens församling i Götborg, så ligger lokalen för kyrkkaffe i en annan byggnad, och man måste gå ut ta sig till en annan lokan för att ta kyrkkaffe.
Så jag har aldrig mött detta problem i katolska kretsar.. Därmimot i pingstkyrkan, så var kyrkkaffet precis i foajen, då blir ju det hela lite mer problematiskt. Dvs det går nästan inte att undvika det.. :)
Jag tycker då att kyrkkaffe brukar vara väldigt trevligt. Däremot kan det vara lite svårt att få en bra "koppling" till vissa kristna bröder och systrar om det är stor åldersskillnad (trots allt tenderar det att vara äldre som är med i gudstjänster).
Tänk när kristna levde tillsammans, åt tillsammans, bad tillsammans och delade all egendom tillsammans. Erkände sina synder för varandra, det är gemenskap det.
Skicka en kommentar