Lämna tolkningsföreträde åt trafik från höger

Skillnaden mellan uppstudsighet mot makten och mobbning är ofta hårfin. Särskilt när man tillskrivs makt utifrån abstraktioner som genus, religion, etnicitet eller klass.

Ang. mediabevakning:

"Det är också en ekumenisk chans. Återstående kristna förenas till en ödesgemenskap under mediernas välgörande granskning. Söker man något annat än Kristus, blir man djupt besviken, och rätt så.
Synden kan inte längre avfärdas som en relikt från 1800-talets väckelsemöten. Gudstjänsten kan inte längre utformas som myshörnan i tillvaron, utan varje uppgörelse med det som Bibeln kallar sarx, köttet och dess gärningar (se Galaterbrevet). Sinnesro är inte livets högsta värde. Människan är skapad för Guds helighet och måste drabbas av sin ovärdighet för att kunna bli upprättad - fråga Jesaja och Petrus." Anders Piltz i Signum 2010:3

Annandag pingst

Gudstjänst igår. En ungdomskör någonstans ifrån tjotahejti.

Reportoar:

Färger i en vind
We are the world
För att du finns

Nog för att kyrkan är viktig för kulturen, men en allmän konsertlokal för grötmyndiga pophits bör den enligt mitt förmenande inte vara.

Jag tycker att det är lite lustigt, detta med läropsalmer. Dag Sandahl skriver om Hum-Björn&FI-Bennys mässmusik, Ulf Ekman pratar om Jesus-is-my-girlfriend-genren, och nu har de moderna tiderna kommit till Bohuslän.

Vi får höra allt har en själ, allt hänger samman. Disneyanimism säger något. Bygdens son, Stefan Edman, förklarar: "alla världsreligioner har sin gemensamma grund i vördnad inför naturen". JO Wallin stämmer in i den naturromantiska nonsenskören:

"Förskönad nu naturen står klädd i högtidsdräkt.
Vad ljuvlig vällukt, buren till oss av vindens fläkt!
Vad prakt, vad rikedomar, som skiftar tusenfalt!
Se runtomkring dig blommar och lever, doftar allt." (Sv. Ps. 196:2)

Väderpsalmer är inte några läropsalmer. Förundran inför naturen må vara en uppenbarelse, men i tiden när gaia-teorin på allvar förs fram i vetenskapliga kretsar bör man ta det lite lugnt. FYI: Moder jord blir inte arg, ety moder jord är inget väsen. Förundran är vad som är kvar när systemet är stängt. När inte Gud kan verka kan vi vörda honom som skaparen, den distanserade demiurgen protestantismen som öppenhjärtligt tagit till sig.

Vad då om den Helige Ande, denna heliga annandag pingst.

Vad annat att skriva om än filioque. Det och Sonen tillägg i Nicenum som vid första anblick kan ses som en petitess.

Fadern älskar Sonen och dHA är relationen eller kärleken dem emellan. Känns bilden igen? Den härstammar från Augustinus och Stinissen skriver i enlighet katolsk tradition ofta detta. Anden är inte riktigt en person, han har inte riktigt en funktion. Att vara lik Jesus, att växa i det, är inte att bli del av det Gudomliga väsendet utan att bara efterlikna. Kyrkan är Kristi kropp och inte det som blåser genom folket. Det är inte honom vi ser i Varat, i mötet här och nu.

Lägg till lite rationalism, lite lågpannad bibelläsning, och 200 år av modern exegetik, så har du ett totalt dogmatiskt vakuum avseende Anden. Då kan den bli lite vad som helst. Lite magiskt tänkande. Lite trolleri. osv.

Och Sonen. Visst sänder Sonen sin smörjelse vidare. Visst bör vi i hjärtat glädjas över detta.

Regnbågspromenader och sex

Det har varit regnbågspromenad i GBG. Två vänner var där. Fick kondomer och glidmedel. En av dem fick byta en stor kondom mot en mindre.

Annas eviga, programmet som genomgått en humanistisk metamorfos och numer diskuterar om religioner och livsåskådningars sätt att se på världen, konstaterar att religionen är ett sätt att kontrollera den kvinnliga sexualiteten, vilket samtidigt gör den intressant. Det är knappast någon som svimmar av att man visar anklarna, eller täcker benen på flyglar pga de associationer de ger upphov till.

Allt handlar om sex. Allt ses i sexualitetens ljus. Banalt, minst sagt. Som att homosexuella inte skulle ha glädje av exklusiviteten. Som att inte homosexuellas barn skulle behöva den tryggheten. Du får onanera, och sedan då. Behovet av lagar och regler i samhället försvinner inte, hur narcissistiskt kränkande de än är.

Låt människor böga som de vill. Men att hävda en exklusivitet eller själv ta på sig regler för vad man gör och inte är inte reaktionärt. Det är att ge något form och mening. För det fria sexet blir paradoxalt nog ointressant. Detta kan behöva stöttas, av samhället, i församlingen, för den som så vill.

Trivselkanon

Det är fruktansvärt tröttsamt med dekonstruktion. Självgod avantgardism och högstadiefilosofi blandas när man visar att allt är socialt konstruerat, genom att just konstatera det. "Vem har sagt att den maten är näringsriktig, finns det någon näringskanon som bestämt det?" "Vem har sagt att den där köttklistrade klumpen inte är filé, är det någon sorts köttkanon som bestämmer det?" Normlösheten är målet."Kvinnlighet är vad kvinnor gör." Allt kan reduceras. Till ekonomi. Till sex. Allt handlar om överklassens kontroll av underklassen. Och den heterosexuelle mannens kontroll av sina objekt. En livslång kärleksrelation. Vad är det mot att få ligga? Vad är det mot friheten i att få ligga? Och vara frånskild med tre barn i en lägenhet i förorten. Den friheten byter jag inte mot vad som helst. Inte mot mannens kontroll av kvinnan. Den arbetslösheten byter jag inte mot kapitalets kontroll av mig. Vem har förresten bestämt att man inte skall bo i miljonprogrammet? Är det någon sorts trivselkanon?

Bönsöndagsbaksmälla

Jag får höra att vi kan förvänta oss bönesvar, såtillvida vi bara uppfyller de rätta kriterierna. Bönen skall inte vara för stor, får inte påverka andras fria vilja och så vidare. Bön är att be om saker. Be om fint väder t.ex., ibland slår det in, och Gud är god, ibland inte, då får vi fortsätta be. De är kanske naivt att tro att vädret beror på allt det där meteorologerna talar om.

I de vidöppna systemen, där inget beror på något och behöver belasta något annat, kan det se ut på detta sätt. Bortom bergen finns drakar och feta bytesdjur. I havet spolas vår smuts bort. Behöver vi mer olja är det bara att pumpa upp mer. Om Gud vill ge oss pengar kan han trolla fram en tjugolapp på gatan, eller var det meningen att någon skulle tappa den, eller... Ödet?

Bönsöndagen, dagen då man inte talade till mig om mina besvikelser. Om fåfängt hopp. Hoppet om Disney World, för att parafrasera Gardell. Sofia Lilly Jönsson skriver i en kommentar till inlägget kunskapssamhället: "Hursomhelst har den erfarenheten gjort mig ytterst känslig för alla som talar om hur det BORDE vara. Jag vet hur det borde vara. Jag vill se att SvK någongång talar om hur det ÄR."

Givetvis är det så. Men det finns också en annan klangbotten i detta. Visioner ligger alltid nära magiskt tänkande. Det magiska tänkande där det lilla barnet kan göra om världen, inte acceptera den som den är utan ha krafter att göra den till något annat än vad den är. Vi kan se en kyrka där vi skall ha med frivilliga, men om det inte är t.ex. svenska kyrkans väsen kommer det bli projekt på projekt som gång efter gång faller till marken. Tyngdlagen kräver det. Allt strävar nedåt, mot sin kärna, bildligt talat, och är då inte frivilligheten, eller kanske hellre, människan, grunden kommer det inte bli. Hur många omorganisationer där lådorna och strecken ritats om har inte genomförts utan att något faktiskt har hänt. Jo, några har fått större kontor och administrationen har ökat, men likväl, inget har hänt.

Bönen är magiskt tänkande. Bönen i dess begärande form är magiskt tänkande. Också magi enligt uppdelningen mellan magi och religion, där magin ger förmåga att ändra verkligheten, och religion innebär ett beroende av någon. Dess förespråkares anspråk är så mekaniska att de blir testbara, och när testen genomförs, som i den danska studie där man låter församlingar be för patienter, fallerar bönen kapitalt. För skams skull skall han ge dig bröd. Den allegoriske mannen vars dörr du bankar på när du fått gäster mitt i natten, och hans blir skammen. Här har danska församlingar bankat, här är vetenskapen beredd att lyssna, men det enda de fick var skammen. Den som skulle delas och för vars skulle han skulle stiga upp ur sängen. Han som skulle låta sig bevekas av enträgenhet.

"Närvaron finns där, en kraft som vill bära." sjunger vi. "När vi tar emot den frälsning, som förvandlar oss till dig." Läropsalmer. De talar om något annat. En bön jag kan relatera till. Som inte pekar mot något annat. Det finns frälsning bortom bergen, bortom graven, etc.

Sannolikt sant

Det är slående att både juridiken och vetenskapen håller det sannolika för det sanna. Så kan lådan slutas och verkligheten i grunden rättas efter kartan.

..

Noch mal.


Föga förvånande ser Greklands socialister att landets "storkapital" "spekulerat" bort deras pengar. Kulturrelativister bör aktivt arbeta med att vända alla de individuella trauma som fått så många att bli korrupta.

Om Aftonbladet

Från wikipedia:

Både Esaias Tegnér och Per Daniel Amadeus Atterbom var under 1830-talet starkt kritiska till den journalistik som Aftonbladet företrädde. Tegnér ansåg att den liberala pressen "lever som likmaskarna på förruttnelsen" och Atterbom kallade Aftonbladet för "riks-pöbeltidningen". Aftonbladet gav tillbaka mot Atterbom som tidningen kallade "den andeliga och lekamliga lifegenskapens varulf" och en "af munklegender förtorkad mullvad".

Inget nytt under solen...

Gå in i hans portar

Den stilla platsen måste ligga någonstans utanför dig. Hjärtats rötter ligga bortanför sig själv. Där, mellan andningarna, öppnas sakta dörren. Den stilla platsen. Där är du ensam, ensamma och enfald må råda. Du störs blott litet, lyfter din blick från det orörda och orörliga. I passivum, den stora sabbatsvilan, sker vad som bör. Du, friden och enfalden. Låt ingen konflikt dra dig in i mångfalden, utan återvänd så snart du kan. Vem ids minnas i det eviga nuet? När dörren öppen står, gå in!

Socialister...

Det är så tydligt att socialisternas (aftonbladet, Thomas Östros etc.) enda vapen är att underblåsa pöbelns vanföreställningar om "de rika" och "kapitalisterna".