måndag 24 maj 2010

Annandag pingst

Gudstjänst igår. En ungdomskör någonstans ifrån tjotahejti.

Reportoar:

Färger i en vind
We are the world
För att du finns

Nog för att kyrkan är viktig för kulturen, men en allmän konsertlokal för grötmyndiga pophits bör den enligt mitt förmenande inte vara.

Jag tycker att det är lite lustigt, detta med läropsalmer. Dag Sandahl skriver om Hum-Björn&FI-Bennys mässmusik, Ulf Ekman pratar om Jesus-is-my-girlfriend-genren, och nu har de moderna tiderna kommit till Bohuslän.

Vi får höra allt har en själ, allt hänger samman. Disneyanimism säger något. Bygdens son, Stefan Edman, förklarar: "alla världsreligioner har sin gemensamma grund i vördnad inför naturen". JO Wallin stämmer in i den naturromantiska nonsenskören:

"Förskönad nu naturen står klädd i högtidsdräkt.
Vad ljuvlig vällukt, buren till oss av vindens fläkt!
Vad prakt, vad rikedomar, som skiftar tusenfalt!
Se runtomkring dig blommar och lever, doftar allt." (Sv. Ps. 196:2)

Väderpsalmer är inte några läropsalmer. Förundran inför naturen må vara en uppenbarelse, men i tiden när gaia-teorin på allvar förs fram i vetenskapliga kretsar bör man ta det lite lugnt. FYI: Moder jord blir inte arg, ety moder jord är inget väsen. Förundran är vad som är kvar när systemet är stängt. När inte Gud kan verka kan vi vörda honom som skaparen, den distanserade demiurgen protestantismen som öppenhjärtligt tagit till sig.

Vad då om den Helige Ande, denna heliga annandag pingst.

Vad annat att skriva om än filioque. Det och Sonen tillägg i Nicenum som vid första anblick kan ses som en petitess.

Fadern älskar Sonen och dHA är relationen eller kärleken dem emellan. Känns bilden igen? Den härstammar från Augustinus och Stinissen skriver i enlighet katolsk tradition ofta detta. Anden är inte riktigt en person, han har inte riktigt en funktion. Att vara lik Jesus, att växa i det, är inte att bli del av det Gudomliga väsendet utan att bara efterlikna. Kyrkan är Kristi kropp och inte det som blåser genom folket. Det är inte honom vi ser i Varat, i mötet här och nu.

Lägg till lite rationalism, lite lågpannad bibelläsning, och 200 år av modern exegetik, så har du ett totalt dogmatiskt vakuum avseende Anden. Då kan den bli lite vad som helst. Lite magiskt tänkande. Lite trolleri. osv.

Och Sonen. Visst sänder Sonen sin smörjelse vidare. Visst bör vi i hjärtat glädjas över detta.

2 kommentarer:

Z sa...

Det viktiga är väl att förstå att man redan mottagit den helige Ande, i dopet och konfirmationen, och inte hålla på med en massa känsloargument "Jag kände Anden i mig, plötsligt" Vi behöver inte vänta på Pingsten, den har redan inträffat, för hela 2000 år sedan. Nu är det "bara" att agera så att den helige Ande, som vi redan har i oss, får en stor plats i våra liv.

som diakon Björn predikade i vår församling igår. Visserligen en stor pik mot frikyrkor, men ändå: en sympatisk deklaration om att tron helst inte ska byggas speciellt på känslor.

Excelsis sa...

Ja. Det känns alltid tråkigt att behöva rikta någon form av pik mot RKK. Jag tror att man behöver lägga korten på borden och börja diskutera pneumatologi. Särskilt när man inom vissa rörelser uttalar sig för hela den världsvida kyrkan om hur "alla vet" att det förhåller sig.