Gå in i hans portar

Den stilla platsen måste ligga någonstans utanför dig. Hjärtats rötter ligga bortanför sig själv. Där, mellan andningarna, öppnas sakta dörren. Den stilla platsen. Där är du ensam, ensamma och enfald må råda. Du störs blott litet, lyfter din blick från det orörda och orörliga. I passivum, den stora sabbatsvilan, sker vad som bör. Du, friden och enfalden. Låt ingen konflikt dra dig in i mångfalden, utan återvänd så snart du kan. Vem ids minnas i det eviga nuet? När dörren öppen står, gå in!