Bönsöndagsbaksmälla

Jag får höra att vi kan förvänta oss bönesvar, såtillvida vi bara uppfyller de rätta kriterierna. Bönen skall inte vara för stor, får inte påverka andras fria vilja och så vidare. Bön är att be om saker. Be om fint väder t.ex., ibland slår det in, och Gud är god, ibland inte, då får vi fortsätta be. De är kanske naivt att tro att vädret beror på allt det där meteorologerna talar om.

I de vidöppna systemen, där inget beror på något och behöver belasta något annat, kan det se ut på detta sätt. Bortom bergen finns drakar och feta bytesdjur. I havet spolas vår smuts bort. Behöver vi mer olja är det bara att pumpa upp mer. Om Gud vill ge oss pengar kan han trolla fram en tjugolapp på gatan, eller var det meningen att någon skulle tappa den, eller... Ödet?

Bönsöndagen, dagen då man inte talade till mig om mina besvikelser. Om fåfängt hopp. Hoppet om Disney World, för att parafrasera Gardell. Sofia Lilly Jönsson skriver i en kommentar till inlägget kunskapssamhället: "Hursomhelst har den erfarenheten gjort mig ytterst känslig för alla som talar om hur det BORDE vara. Jag vet hur det borde vara. Jag vill se att SvK någongång talar om hur det ÄR."

Givetvis är det så. Men det finns också en annan klangbotten i detta. Visioner ligger alltid nära magiskt tänkande. Det magiska tänkande där det lilla barnet kan göra om världen, inte acceptera den som den är utan ha krafter att göra den till något annat än vad den är. Vi kan se en kyrka där vi skall ha med frivilliga, men om det inte är t.ex. svenska kyrkans väsen kommer det bli projekt på projekt som gång efter gång faller till marken. Tyngdlagen kräver det. Allt strävar nedåt, mot sin kärna, bildligt talat, och är då inte frivilligheten, eller kanske hellre, människan, grunden kommer det inte bli. Hur många omorganisationer där lådorna och strecken ritats om har inte genomförts utan att något faktiskt har hänt. Jo, några har fått större kontor och administrationen har ökat, men likväl, inget har hänt.

Bönen är magiskt tänkande. Bönen i dess begärande form är magiskt tänkande. Också magi enligt uppdelningen mellan magi och religion, där magin ger förmåga att ändra verkligheten, och religion innebär ett beroende av någon. Dess förespråkares anspråk är så mekaniska att de blir testbara, och när testen genomförs, som i den danska studie där man låter församlingar be för patienter, fallerar bönen kapitalt. För skams skull skall han ge dig bröd. Den allegoriske mannen vars dörr du bankar på när du fått gäster mitt i natten, och hans blir skammen. Här har danska församlingar bankat, här är vetenskapen beredd att lyssna, men det enda de fick var skammen. Den som skulle delas och för vars skulle han skulle stiga upp ur sängen. Han som skulle låta sig bevekas av enträgenhet.

"Närvaron finns där, en kraft som vill bära." sjunger vi. "När vi tar emot den frälsning, som förvandlar oss till dig." Läropsalmer. De talar om något annat. En bön jag kan relatera till. Som inte pekar mot något annat. Det finns frälsning bortom bergen, bortom graven, etc.