Media igen.

Stor skräll att (S) tycker att Arkelsten gjort något fruktansvärt och borde avgå. Thomas Östros har redan gjort slut på sin kvot på upprördhet så den får nu bäras av andra.

Media har nu förtydligat sin roll, mobiliserad av SD:s intåg. Man ger nu uttryck för vad alla tycker. Kräver hämnd åt försmådda. Kräver ansvar av de rika, och gör ser stormar i varje alliansvattenglas. Fri från politisk påverkan, tillåt mig skratta. Vi alla måste betala till denna propagandaapparat, varför? Är det verkligen statens uppdrag att sända tv?

Strålande stjärna

Det är tunnsått med sunda värderingar i dagens Sverige. Ett klart lysande undantag är Maciej Zaremba vilket bevisas av följande artikel i DN. Ibland kan man undra, media och etablissemang är tillsammans starka, vem det är som är galen. Klarsyn ger fotfästet tillbaka. Det är tiden som är ur led. Det är en tidsanda som måste dö.

Det goda samhället

Korruptionen ökar. Jag tror att det hänger ihop med alienation. Alla små tjänstemän på alla små myndigheter hittar alla på varsin liten förordning som det är var mans (och kvinnas) skyldighet att ta reda på och efterfölja. Alla skall de leda till större effektivitet varför de i sig inte skall behöva kosta något och därför inte heller får några resurser. Alla skall de öka tillgängligheten och sätter som garant en yxa i händerna på den som känner sig utanför, illa behandlade, eller kränkt. Alienation: den offentliga sektorns paradgren. Ingen känsla av kontroll eller sammanhang. Ingen känsla av begriplighet eller av sig själv i förarsätet. Ingen tro på den goda staten. Fattigvård var inget någon önskade sig arbeta med.

Var, var är de goda reformerna? De stora visionerna? Lösningen och världsbilden kanske inte passar alla. Kanske inte är sann i naturvetenskaplig mening. Men något är bättre än inget. När arbetarrörelsen inte längre driver sin egen sak utan fastnar i illusionskonst (problem som psykisk sjukdom är skapade av samhällets negativa förväntningar, problem kopplade till kulturkrockar är orsakade av fördomar, osv.) är det en aristokrats plikt att bygga ett gott samhälle. Stå med sitt intellektuella och kulturella kapital och frikostigt förmera det, inte åstadkomma likhet genom nivellering. Att få en kriminell att bli en myndig person är självklart bättre än att straffa och stöta bort. Att den aldrig skall behöva välja den banan är givetvis ännu bättre. Att ursäkta kriminellt beteende (eller fördöma dem som fördömer det) hjälper ingen.

Är statens enda bidrag små regler som små petimetrar har skapat, vilket förutsägs i disciplinsamhällets övergång till kontrollsamhället, kan jag inte se någon annan väg framåt att den måste dö. Måste undermineras med korruption tills den faller.

Politisk förföljelse

Om man hade dödat alla nazister på 30-talet hade man räddat 6 milj. judar. Konsekvensetiken har talat. Etiknestorn och riksflöjten Tännsjö hade jublat. Vad är detta lidande, att döda något hundratal onda (skall det visa sig) nazister mot andra världskrigets fasor? Är det inte nu dags att låta gatans parlament låta sin pöbelrättvisa råda?

Konsekvensetikerns svar på hot mot demokratin är censur, tystnad, mobbning och om inte det hjälper - våld. Hade demokratin varit ett stadium i människans dialektisk-materialistiska utveckling hade detta varit ok, men demokratin är en samling principer som måste upprätthållas. Något tillkämpat som också kan förloras. Vi måste därför kämpa för rätten att uttrycka även avvikande åsikter. Att man från socialistiskt håll är kanske inte så förvånande, men att man från alliansens håll inte starkare står upp för SD:s rätt att verka som ett demokratiskt valt parti är för mig obegripligt.

Politisk förföljelse är inte bättre nu än bakom järnridån.

PS. Läs detta.

Svansång

Den tysta majoriteten är farlig. Den där man inte deklarerar åsikter utan helt enkelt kan göra sig till talesman för det goda, för samhället, för allmänheten och i svepande ordalag kan uttala sig om det oönskade. Tyst är det när en elev stöts ut i en skolklass. Alla vet, i det tysta, vad som förväntas, en förväntan ingen äger och alla bär. Alla kan få passa in om man positionerar sig mitt i den tysta skaran som följer på flöjellikt manér, den vind som blåser.

Det kallas konsensuskultur. Vi har inte olika åsikter utan kommer överens. Vi går inte i konflikt utan förebrår istället bråkmakarna, de som inte tycker som vi, upprätthållarna av den goda ordningen. Det kallas värdegrund, denna uppsättning åsikter som på värdeordsbasis, utan att definieras, utgör grunden för inne och ute. Vi det rena folket. Ni de orena.

En ämbetsman måste tillhöra majoritetskulturen, hur skall annars rättvisa och demokrati kunna råda. Hur skall annars minoritetskulturen hindras från att lyfta fram sitt perspektiv, särperspektivet. Hur skall en kristen kunna undervisa om religion? En sverigedemokrat döma i asylmål? De är ju jäviga, deras åsikter påverkar deras val, till skillnad från andra...

Det anses tydligen barnsligt att reagera på en provokation. Provokationen kan måhända vara omedveten av +Eva (dock bara om hon också har svårt med perspektivtagande och abstrakt tänkande). Bruna dofter har spridits av detta agerande, och det har visat på värdegrunder. Det lär dock inte omvänt någon. De med känsliga näsor har förmodligen känt doften långt tidigare, och de som vill se avgrundsdjup i värdegrunden såg nog inte det först nu. Samma svårigheter som +Brunne verkar de ha, som säger att det är pga. av talet om lika värde som (SD) lämnade. En rimligare förklaring är att det är pga. att den före detta (S)-politikern så uppenbart riktade en udd mot sverigedemokraterna och påminde sig om hur hon själv någon dag innan skrikit ut sin avsky mot desamma (måhända omedvetet om hon är svagbegåvad). Jag kan då uppfatta det som ett så mycket större etikettsbrott att som värd behandla sina gäster på detta vis, inte genom direkt angrepp utan med diffusa nålstick, den tysta majoritetens svepande tal. Barnsligt. Inte hälften så barnsligt som att inte vilja bli sminkad i samma loge. Inte hälften så barnsligt som utfrysande.

Även de kyrkliga rebellerna går majoritetssamhällets ärenden. Precis som dagens rebelliska ungdom. Samma åsikter som föräldrarna i repris. Ansvar och självförebråelse. Sedan kan man, efter sin socionomutbildning, och med sin goda smak, på barrikaderna, låtsas vara arbetarklass och bekämpa "kapitalet", "rasismen", "de odemokratiska" och ge den tysta majoritetens stöd till gatans parlament, samtidigt som man omöjliggör social mobilitet och folklig resning.

..

O köttberg. Gå med era värderingar, ned i gravens djup.

Och skillnaden är?

Om alla är så för lika rättigheter (som idag Eva Brunne), varför har vi då inte fri invandring till Sverige? Jag kan inte se det på något annat sätt än att det är skillnad i nivå frågan gäller. Att alla skall jordens invånare skall ha rätt till socialbidrag i Sverige, oavsett var de bor, är en omöjlighet och en orimlighet. Att alla får komma hit och etablera sig är en möjlighet som jag personligen inte skulle ha något emot, men det verkar inte vara den modell som alla "de goda partierna" står bakom.

Integration

Det är egentligen lite märkligt att man inte ser det tidigare. Folkpartiets krav på svenska för dem som kommer hit är högerextremt för att det på något sätt kräver anpassning. I det postkoloniala, mångkulturella, värdenihilistiska (värdelösa) samhället får inte finnas några bättre eller sämre samhällen, inget mer eller mindre passande, inga rätt eller fel. Att tänka integration är därför att tänka fel. Alla kulturer skall få vara precis som de är. Problemet är att man gravt underskattar kulturens betydelse. Samtidigt kan man nämligen vara emot halalslakt, barnäktenskap, hedersmord, ätande av söta djur (ex. hundar) etc. Paradoxalt nog är positionen den mest koloniala. Västeuropeisk common-sense är objektiv verklighet och kulturen är tunn garnityr. Det är festligt med kebab och lustiga hattar. Detta som folkpartister och andra högerextremister vill ta ifrån dem som kommer hit.

Då kanske någon kan förklara hur man är somalisk akademiker utan att ta över ett västerländskt tänkande? Vilket är det språk man skall använda, vilken hierarki och flora av teoretiska begrepp. Deras erfarenhet av att valla får skall inte underskattas och är på intet sätt mindre värd än världens samlade vetande.

Är det verkligen rättvist att utestänga dem från detta? Samma politiskt korrekta mobb indigneras av att romer hållt utanför utbildningssystemen fram till 60-talet. Är det inte ett uttryck för assimilationstänkande att ge dem ett skriftspråk? Ett uttryck för något förlegat att värdera akademisk utbildning högre än lösdriveri?



Tanja Bergkvist citerar Ungdom mot rasisms debattartikel. Det är värt att läsa och begrunda.



Frenetiskt strider den som i grund och botten kämpar mot sina egna tankar. Det förment goda visar sig, återigen, med sitt fula tryne.