Korruptionen ökar. Jag tror att det hänger ihop med alienation. Alla små tjänstemän på alla små myndigheter hittar alla på varsin liten förordning som det är var mans (och kvinnas) skyldighet att ta reda på och efterfölja. Alla skall de leda till större effektivitet varför de i sig inte skall behöva kosta något och därför inte heller får några resurser. Alla skall de öka tillgängligheten och sätter som garant en yxa i händerna på den som känner sig utanför, illa behandlade, eller kränkt. Alienation: den offentliga sektorns paradgren. Ingen känsla av kontroll eller sammanhang. Ingen känsla av begriplighet eller av sig själv i förarsätet. Ingen tro på den goda staten. Fattigvård var inget någon önskade sig arbeta med.
Var, var är de goda reformerna? De stora visionerna? Lösningen och världsbilden kanske inte passar alla. Kanske inte är sann i naturvetenskaplig mening. Men något är bättre än inget. När arbetarrörelsen inte längre driver sin egen sak utan fastnar i illusionskonst (problem som psykisk sjukdom är skapade av samhällets negativa förväntningar, problem kopplade till kulturkrockar är orsakade av fördomar, osv.) är det en aristokrats plikt att bygga ett gott samhälle. Stå med sitt intellektuella och kulturella kapital och frikostigt förmera det, inte åstadkomma likhet genom nivellering. Att få en kriminell att bli en myndig person är självklart bättre än att straffa och stöta bort. Att den aldrig skall behöva välja den banan är givetvis ännu bättre. Att ursäkta kriminellt beteende (eller fördöma dem som fördömer det) hjälper ingen.
Är statens enda bidrag små regler som små petimetrar har skapat, vilket förutsägs i disciplinsamhällets övergång till kontrollsamhället, kan jag inte se någon annan väg framåt att den måste dö. Måste undermineras med korruption tills den faller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar