Svansång

Den tysta majoriteten är farlig. Den där man inte deklarerar åsikter utan helt enkelt kan göra sig till talesman för det goda, för samhället, för allmänheten och i svepande ordalag kan uttala sig om det oönskade. Tyst är det när en elev stöts ut i en skolklass. Alla vet, i det tysta, vad som förväntas, en förväntan ingen äger och alla bär. Alla kan få passa in om man positionerar sig mitt i den tysta skaran som följer på flöjellikt manér, den vind som blåser.

Det kallas konsensuskultur. Vi har inte olika åsikter utan kommer överens. Vi går inte i konflikt utan förebrår istället bråkmakarna, de som inte tycker som vi, upprätthållarna av den goda ordningen. Det kallas värdegrund, denna uppsättning åsikter som på värdeordsbasis, utan att definieras, utgör grunden för inne och ute. Vi det rena folket. Ni de orena.

En ämbetsman måste tillhöra majoritetskulturen, hur skall annars rättvisa och demokrati kunna råda. Hur skall annars minoritetskulturen hindras från att lyfta fram sitt perspektiv, särperspektivet. Hur skall en kristen kunna undervisa om religion? En sverigedemokrat döma i asylmål? De är ju jäviga, deras åsikter påverkar deras val, till skillnad från andra...

Det anses tydligen barnsligt att reagera på en provokation. Provokationen kan måhända vara omedveten av +Eva (dock bara om hon också har svårt med perspektivtagande och abstrakt tänkande). Bruna dofter har spridits av detta agerande, och det har visat på värdegrunder. Det lär dock inte omvänt någon. De med känsliga näsor har förmodligen känt doften långt tidigare, och de som vill se avgrundsdjup i värdegrunden såg nog inte det först nu. Samma svårigheter som +Brunne verkar de ha, som säger att det är pga. av talet om lika värde som (SD) lämnade. En rimligare förklaring är att det är pga. att den före detta (S)-politikern så uppenbart riktade en udd mot sverigedemokraterna och påminde sig om hur hon själv någon dag innan skrikit ut sin avsky mot desamma (måhända omedvetet om hon är svagbegåvad). Jag kan då uppfatta det som ett så mycket större etikettsbrott att som värd behandla sina gäster på detta vis, inte genom direkt angrepp utan med diffusa nålstick, den tysta majoritetens svepande tal. Barnsligt. Inte hälften så barnsligt som att inte vilja bli sminkad i samma loge. Inte hälften så barnsligt som utfrysande.

Även de kyrkliga rebellerna går majoritetssamhällets ärenden. Precis som dagens rebelliska ungdom. Samma åsikter som föräldrarna i repris. Ansvar och självförebråelse. Sedan kan man, efter sin socionomutbildning, och med sin goda smak, på barrikaderna, låtsas vara arbetarklass och bekämpa "kapitalet", "rasismen", "de odemokratiska" och ge den tysta majoritetens stöd till gatans parlament, samtidigt som man omöjliggör social mobilitet och folklig resning.