Som alla vet säkert förstår är det inget som vaggar en tillbaka i den dogmatiska slummern, men det är ändå ett livsöde, en person som försökt ta sin tro på allvar och just blivit sviken av slumrande dogmatiker. För det är inte utan att jag känner igen mig, eller uppfattar denne man som betydligt mycket mer intellektuellt hederlig än de flesta kristna (framför allt frikyrkliga) profiler.
Ateisten i USA är någon att känna med. Ofta ensam och utsatt bygger den upp en aggressiv retorik som exporterad till Sverige, där maktförhållandena är direkt de motsatta, kan leda till mobbning.
Den som är kristen bör innan man läser en enda bok kristen apologetik sätta sig väl in i ateismen och dess argument. Det är kanske inte upplyftande. Men vi söker ju i första hand sanningen.
Och det finns ett vägval. Jag anar en smal stig igenom. Något som gör Simone Weils anteckningar om ateismen som en rening begripliga.
1 kommentar:
Bra skrivet! Mina debatter med ateister, samtal , etc, under de senaste fem åren, har gjort att jag finner det självklart att respektera ateismen som hållning.
Jag anser mig (delvis) ha använt förnuftet för att resonera mig fram till min ståndpunkt, liksom jag förstår att ateister också har gjort det.
/Cecilia
Skicka en kommentar