torsdag 6 januari 2011

..

Det håller på att hända. Årskull efter årskull av brinnande akademiker för vilka feminismens könsmaktkampsperspektiv och emancipatoriska anslag är lika självklara som socialismen varit de senaste 45 åren. De har fortfarande anspråk att vara apolitisk och kan ge ifrågasättare stämpel av ondska. Men som alla politiska rörelser måste den granskas.

2 kommentarer:

Stefan Herczfeld sa...

Vi har ganska många varianter av politiska sanningar som blivit dogmer. En del kommer att falla i glömska, medan annat biter sig fast. Det allvarligaste är kanske inte att vi har våra föreställningar, utan att vi saknar möjligheter att diskutera dem på ett sätt som accepterar att andra har sina från oss avvikande diton...

Sofia sa...

Vi läste den där granskningen och Lundgrens svar när jag läste vetenskapsteori för masterexamen, jag skulle inte vara så snabb som du att ta den som ett argument för feminismens ovetenskaplighet. Lektorer i filosofi med vetenskapsteori som ämnesområde, män för övrigt, knappast radikalfeminister, hade svårt att se några entydiga svar i materialet. Det var därför vi fick just det att studera. Vad jag har sett av Slagen dam i övrigt är egentligen bara jur dr Jenny Westerstrands blogg som är så skärpt att jag vill gråta när jag tänker på vilken låg nivå jag själv ligger intellektuellt, språkligt och kunskapsmässigt. Och genus (liksom marxism) som verktyg och teori i allsköns humaniora är givetvis en självklar utgångspunkt för den som vill analysera genus (och socioekonomi) - vad skulle man annars använda för teoribas menar du? Psykoanalys?