(M)oderation

När jag för några inlägg sedan formulerar tankar kring behovet av granskning av politiska rörelser favoriserade av tidsandan är inte detta med nödvändighet ett avståndstagande från någons ståndpunkt. Jag är inte, i sak, emot att kvinnor och män, homosexuella, straighta, queera, skall behandlas lika, om det nu inte direkt påverkar det arbete man skall göra (män kan t.ex. inte kräva rätten att spela en kvinnlig roll i en film, även om han råkar ha längre erfarenhet). Inte heller är jag emot att man arbetar för att göra allt i vår värld mer miljövänligt.

Det är istället de totalitära inslagen i retorik och förslag som jag vänder mig emot. När man hävdar, som Zizek m.fl., att den nuvarande ordningen inte är kapabel att lösa frågan om överenskommelser på miljöområdet, utan det behövs en starkare överstatlighet med starka mandat, menar jag att man väger miljö mot frihet på ett sätt som jag inte längre kan ställa upp på. När man inte nöjer sig med att skapa lika möjligheter för människor utan skall omskapa attityder i förskolan, då går det för långt. När man totalt respektlöst driver politik förklädd till vetenskap är det ett angrepp på något som gett och sanning och välstånd under en lång tid. Eftersom det är inom vänstersfären som man så fort som möjligt kastar bort sin bestämmanderätt och sin frihet för första bästa utopi blir det tyvärr en fråga om höger och vänster.

Man gör ofta en poäng av att högern nu kanske är för demokrati men varit mot varje steg. Detta belyser väl den konservativa kraft som bevisligen tillåter förändring och som också visat sig styra skutan undan totalitära system. Så hoppas jag det fortsätter.