Extremism, inkonsekvens osv.

I samband med SD:s debatt om extremism i riksdagen slås man igen av hur inkonsekvent tänkandet är i svensk konsensus. Det är individer som väljer extremism, ingen strukturell påverkan här. Däremot är man rörande överens om att mäns våld mot kvinnor är ett strukturellt problem. Det är inte den enskilde mannen som väljer och därmed är ansvarig utan alla män bär ett ansvar. Inkonsekvensen kan också spåras i det på denna blogg ofta upprepade konstaterandet att mobbande av mobbarna på något sätt är ok. Om en grupp med den politiska korrekthetens historieskrivning (vilket vi alla vet är en mycket subjektiv sak) kan beskrivas som ond kan man med rätta frångå de principer som man anser skall gälla för övrigt. Kvinnoprästmotståndare kan hållas från tjänster, sverigedemokrater kan nonchaleras, ety de är mobbare. Bristen på konsekvens går vidare att spåra i lagförslag efter lagförslag som siktar in sig på ett problem men, som alla lagstiftning, gäller alla och därför får ibland bisarra konsekvenser för individen. Vad innebär en lag mot oönskad fotografering i ett hem, om man verkligen drar det till sin spets. Om krav på att kunna bevisa ett medgivande till sex, även inom långa äktenskap. Påpekande av att det kan finnas anledning att vara försiktig med hur man formuleras lagtext möts som ett angrepp på gruppen man avser skydda (flickor på skoltoaletter, våldtäktsoffer, etc.) och med andra härskartekniker som förlöjligande och suckande när man säger så kommer det inte att bli. Den typ av godtrogenhet i förhållande till avtal - där man är så övertygad att ens intentioner utan förvanskning landar i lagtexten och där man så litar till det sunda förnuftet och folks ärlighet att man aldrig kan tänka sig att det utnyttjas - kan vara just förödande.

Man undrar ju också lite kring prefixet genus som i praktiken ter sig som någon sorts negation. I en tid när skolresultaten blir sämre borde skolan ägna sig åt pedagogik men ägnar sig istället åt genus-pedagogik. Universiteten borde ägna sig åt forskning men måste istället, på alla institutioner, ägna sig åt genus-forskning. Enligt svartahålsekonomiska principer kan hur många procent som helst av Sveriges finanser ägnas åt detta: sökandet efter och utrotandet av oliktänkandet. För nåde den forskare som i sin studie inte stämmer in i credo och nämner att man belyser sitt ämne också ur ett genusperspektiv. Nåde den som till grund för sitt liv önskar en annan historieskrivning som ger andra värden.

Ang. Åkessons diskussionsämne anser jag att anpassning till ett rikes samhälle, kultur, lagar och språk är en nödvändighet. Att islamism/jihadism likt sionism är politik och inte religion. Jag anser att vår västerländska kultur är högre stående, men att kulturella värden endast existerar inom en kultursfär, varför det t.ex. är svårt att prata om slöja som kvinnoförnedrande i islam och bröst som sexuella hos naturfolk etc. Religiösa ledare som uppmanar till brott bör omhändertas, och individer som lever mellan kultursfärer bör försäkras rätten att själva kunna välja. Islamismen bör alltså likt kommunismen tillåtas som ideologi men får aldrig leda till våld, hot eller dylikt.

För övrigt tycker jag att LO och svenska kyrkan bör lösgöras från arbetarrörelsen och att Eva Brunne bör avgå.