Svenska kyrkan är ett mycket tröttsamt samfund. Varför kan inte min församling gå solo? Varför inte bryta banden med det snömos som sitter i förarsätet? Lager på lager av sörja. Biskopar jag inte har förtroende för, tillhörande en tradition jag inte känner mig hemma i, styrda av politiker, drillade på sekulära akademier...
Jag orkar knappt skriva det igen.
KG Hammar förnekar inkarnationen i sin julbetraktelse. Alltså "förebilden för så många präster" KG Hammar. Inte för att någon blir särskilt förvånad. Fortfarande sett som lika progressivt. Fortfarande präster som tycker att det känns nydanande att montera ned den tro man skall predika. Bibelvetenskap, jag tackar jag.
Feghet, idel feghet. En fantastiskt modern organisation som tappat mening och mål, kan bara verka som om den gör något viktigt. Viktigheten kräver mod. Hur mycket förändringspotential du än har på pappret, gör det ingen nytta om du aldrig vågar ta steget. Svk saknar ryggrad, själ, och hjärta, därför kommer hon dö.
Håller det ett decennium till? Förmodligen, pengarna räcker nog ett decennium. Håller det för mig? Om ingen ändring sker är det inte så troligt. Som demokratisk konstruktion utvecklas kyrkan väl dit den vill, som kyrka är den dock ockuperad. Alternativen saknas tyvärr, man önskar ju ändå en ickemoraliserande kyrka för alla, och tänker att det är väl ändå inte detta som hindrar kyrkan från att flyta in i väggen. Kanske obundenheten är enda möjligheten.
3 kommentarer:
Jag håller med dig i den allmänna känslan av SvK men jag kan inte förstå hur du räknar KG Hammar som det främsta exemplet på någon som saknar ryggrad. Tvärtom har ju han gjort sig känd som en ganska bråkig kyrkokritiker, och även om du inte delar hans teologiska tolkningar (jag är rätt säker på att han inte "förnekar inkarnationen") så måste du väl hålla med om att det är ett tecken på mod att ständigt stå upp för sin tro som han gör? Fegheten sitter någon helt annanstans. Det är mycket viktigare att du hittar den. Just nu får en meningsmotståndare klä skott för en helt annan, allmän trend som därigenom går fri från kritik. Det kommer inte att förändra något.
Det behövs väckelse i Svenska Kyrkan! En återgång till stark Bibeltro (vad är en kyrka som håller sig till Sola Scriptura utan SKriften?) och traditionell liturgi.
Maja: Jag talar om två saker samtidigt, jag är medveten om det och det är del av problemet. Tröttsamheten ligger på olika av varandra oberoende plan. Fegheten är det stora problemet, fegheten som jag menar borde ta tag i de i mina ögon tveksamma uttalanden som t.ex. KG gjort.
KG kan inte beskyllas för att vara feg, snarare modig och nyskapande. Som en av rösterna i debatten skulle han göra sig. Jag upplever tyvärr att han och hans linje är en av de få som i officiella organ (som KT), eller i media (som teologiska rummet, människor och tro, morgontvsoffa) får komma fram. Det är nog mer detta, ensidigheten i debatten, med fördefinierade goda och onda som stör mig.
Är det som du säger så har jag och han kommunikationsproblem. Jag har svårt att tolka det på ett annat sätt. Precis som när det gäller jungfrufödelse och uppståndelsen. Tanken "han kallar sig ju kristen då måste han ju mena detta" tar jag inte för självklar.
Men som sagt, jag skjuter på två mål och det blir troligen otydligt.
S Wunder: Den enda vägen är framåt tror jag. Helig Andes ledning. Vad nu det innebär. Jag tror att det dock skulle innebära att bibelläsningen och liturgin skulle bli ung på nytt.
Skicka en kommentar