Jag har den senaste tiden mött två personer talat om sammanhang som samlar "alla kristna, utan några särskilda etiketter" som vänster eller höger, hög, låg, gammal, konservativ eller liberal. Det ena sammanhanget visar sig sedan vara uppbyggt kring rättvisemärkt, storhushåll och enkel livsstil a la hippierörelsen. Den andra företräder biståndspolitik och kollektiv skuld utifrån "historiska missförhållanden". I mina öron är båda ganska vänster, och vad jag förstår av sättet att prata om Jesus är det både ganska lågkyrkligt och teologiskt konservativt. Själv ser man sig dock bara som kristen och stora delar av svensk lågkyrklig, teologiskt konservativa vänsterkristendom skull nog skriva under på att det är bara kristendom. Detta med grupperingar har diskuterats otaliga gånger och behöver inte upprepas. Men det monopol vänsterdiskursen har på godhet är något som inte tillräckligt diskuteras. Visst kan man peka på egendomsgemenskaper i Apostlagärningarna, men det finns också Paulusord där den sociala ordningen förblir intakt under det att de kristna också är herrar och slavar på det kristna sättet. Herrar på ett kristet sätt, en god slavägare, måste ändå vidga godhetsbegreppet något utanför utplattandet av alla ojämlikheter, och "strukturell social rättvisa". Ser jag till Jesus uppfattar jag inte hänsynstagande till de ansiktslösa kollektiven i första hand, utan snarare att varje individ blev sedd och fick växa. Den berömda entreprenörsandan i "frikyrkan" är bara den ett exempel på hur ägande kan ses ur ett annat perspektiv än nollsumma och skuld.
Så, hur kan den se ut, den teologiskt grundade godheten, bortom socialdemokratin?
5 kommentarer:
Intressant fråga! Tyvärr har jag inget bra svar...
Hej Excelsis!
Bra fråga, låt mig spekulera i all korthet och som en utgångspunkt:
Godhet måste grundas i friheten, vilken vi är inbjudna att deltaga i.
Man underkastar sig frivilligt Kristus. Ingen släpas till kyrkans altare som ett offerdjur. Vad är poängen med en gemenskap och godhet om den inte sker av fri vilja?
Godhet är bara möjlig i frihet, och frihet är bara möjlig för de goda.
Ja friheten är ju ett värde men vi frågan är t.ex. Hur man skall förhålla sig till Franciskusideal osom så uppenbart påverkat hela kyrkan. Dessa har kidnappats av någon sorts fördelningsdiskurs. Det kan man måhända frigöra sig från men grundfrågan, om man kan äga två skjortor och ändå följa Jesus kvarstår. Jag inser att idealen är högt ställda och att vi har syndabegreppet för att förklara diskrepensen. Likväl tror jag att Gud kallar kungar och leprasjuka. Är nålsögat omöjligt för påvar och herremän?
För mig ter det sig inte som att frihet är bara ett värde bland många andra, utan det värde som är nödvändigt för all de andra.
Det kan inte ligga på någon annan än den enskilde att tycka - och veta – vad denne kan och bör bidraga med till det gemensamma. Frågan är också vem som egentligen bidrar mest, den som arbetar och spar åt sig själv, investerar, arbetar och skapar nytt, än den som ger bort och fördelar allt den har. I långa loppet har oftast investeringen och arbetet gett mer tillbaka till alla, än vad alla fördelningar gjorde.
För den skull bör ingen hindras att följa Franciskus. De behövs också som en påminnelse om den sidan av människan, tagen till sin spets.
Kort och gott - det krävs flera typer av människor för att bilda en hel mänsklighet...
Ja, så är det nog. Man får ju vara galen för att tycka att den moraliska segern i att alla har det lika dåligt, är värt detta att alla måste se likadana ut och stå i kö i timmar för bröd. Får detta att man följer driften att producera och rå om sitt, människor att få det materiellt bättre och må bättre är det gott.
Enkelhetsidealen blir ofta också någon sorts återvändande till det ursprungliga sättet att leva. Jesus vill att jag skall ha en sämre mobiltelefon av någon anledning, inte för många funktioner. Han vill att jag skall bo i tält på min semester. Ha långt hår och etniska kläder.
Det är lite som med Gud. Om inte naturlagarna hade gällt på så vis att han i mirakel brutit orsak-och-verkanssambandet titt som tätt, hade det fått förödande konsekvenser för naturen i stort. Hade inte en samhällsordning upprätthållits genom det att man inte konstant gör undantag för än den ene än den andre hade det fått förödande konsekvenser för samhället i stort.
Hade inte någon tjänat pengar på att odla, på att skeppa, på att göra skor och cyklar, skulle vi inte ha dessa produkter.
Att hela tiden utgå från individens rätt mot diffusa storheter som "kapitalet", eller "samhället", "det industrialiserade väst" är att bita handen som föder världen. Visst bör vi sträva efter att göra världen mer human, men inte till priset av att den faller samman.
Den ickematerialistiska sidan av kristen tradition är alltid farligt nära gnosticism och världsfrånvändhet. Munken gör sig inte för det att han är fattig, det är det många som är, utan för att han har något annat. Detta andra, där bekymmer för det materiella kan komma i vägen, är ju någonstans vad det istället bör handla om.
68-vänstern i all sin maktkritik har inte bara kontroll över Svk genom feministisk ideologi. Man har även kontaminerat godheten.
Skicka en kommentar