Lyssnade på en gammal podcast från lapplandsveckan 2008 där Anders Holmbom pratar på nyandlighet. För det första måste jag notera att han menar att nyandligheten fungerar (fast då genom onda andar), att han själv fått helandets nådegåva samtidigt som han förlöjligar reikihealing, samt att det norrländsk-frikyrkliga Jhée'sus genast skapar trovärdighetsproblem i min bok.
Det kanske mest osannolika i hela framställan är när han säger att ledarna för new age (inte namngivna) har som mål att bygga en bro till Lucifer, fast detta vet inte de flesta om... Man skulle önska en källa på det (som inte är en amerikansk southern baptist-hemsida).
Han hade någon egen teori om internet och nyandlighet som han tyvärr inte utvecklade, dessutom.
Fråga 1: behöver man hitta på för att kritisera nyandligheten? Har vi inte mer grund för vår tro än att vi måste ljuga för att "försvara oss" mot detta hot.
Fråga 2: var är självdistansen?
Fråga 3: varför handlar så mycket av undervisningen om att varna för allt från alpha, till Internet, magiska streckkoder, eu, sex, och falsk andlighet? Det är inte bara helt vanlig rädsla för det nya och okända när församlingsmurarna skakar av att tiden går sin gilla gång. Jesus sade: håller inlåsta i övre salen, där kan ni sitta och övertyga varandra och tycka att världen är hotfull, eller?
Dagen tyckte tydligen det var bra.
Nä, lyssna hellre på Inga-Märtas skärskådande av den egna rörelsen; en befriande bikt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar