Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. (Fil 2:6-8)
Kan man tala om ett uppror så kommer det här. Det inneboende trotset uppenbaras inför de totala kraven. Att, trots relativ makt avstå, anta tjänarens gestalt, ödmjuka sig och lyda till döden på ett kors. Skall väl jag ta vara på min broder? Skall jag vara det vetekorn som faller i jorden? Den som man vänder sig bort ifrån. Det kräver tro, men kanske är det just i följandet av denna väg som en djupare sanning kan uppenbaras - när sanningens ljus får lysa i alla vrår, när kärleken får styra i ett evigt nu, när Ordet får bli kött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar