fredag 31 juli 2009

Synd


Jag var inte riktigt rättvis i inlägget om olika kyrkor i Transylvanien. Respekten, allvaret och andakten i de lutherska kyrkorna var faktiskt påtaglig. Så inte i Sverige.

Hur som helst.

Synd.

Även om synden inte är att bryta mot en sträng gudoms godtyckliga regler, utan att Gud är en kärleksfull Gud med utsträckta armar, är synden på intet sätt något att negligera. Synden är vår gamla människa, det är vår arvssynd, vårt nedärvda uppror mot Gud; vårat varande, inte i enlighet med Gud, vårt viljande och verkande utanför Kristus. Synden är från födelsen ett normalstadium, vi upprörs förmodligen inte av den utan ser oss som inte värre än andra, etc. Detta är livet i den gamla människan. I mötet med renheten (renhet och smuts är en bra bild), Kristus, inser vi mer och mer vad vi är. Synden är den nakenhet och skam för vars skull vi döljer och i fikonlöv och för vilka Gud gjorde kläder av skinn för. Synden är smärtsam när den kommer i ljuset. Endast i Kristi händer kan vi uthärda det, efter att vi i frälsningen fått vända oss mot den nya människan. Synden kanske får fritt flöde, kanske kämpar vi, eller så ger det sig till känna bara som retningar. Redan vreden eller åtrån är synd. Vi kan vare sig helt psykologisera eller helt externalisera synden. Ansvaret är vårt, även om inte ursprunget och fullheten av synden är våra.

Mot detta ger Anden sina frukter. I Anden blir livet i den nya människan allt mer möjligt. Tills dess får vi begråta våra synder och låta Herren gång på gång förlåta och upprätta oss.

4 kommentarer:

Sleepaz sa...

Yepp.. Instämmer.

kaffepaus sa...

Näst efter "Gud" måst "synd" vara det mest laddade begreppet att försöka förklara. Det är allt för fullt av förutfattade meningar och missförstånd. Den bästa förklaringen jag har är att synd är "att missa målet". När man sedan tillägger att målet är det Absoluta, eller vad vi har sett och hört genom inkarnationen, Ordet som blev kött - Jesus, målet vi aldrig kan uppnå - då är de flesta redan på väg att ge upp och fråga vad som är meningen med en strävan vi inte kan uppnå.

Men det är inte målet som är vårt fokus här och nu, utan resan. Som en nyupplevd bilsemester, eller vandring i norska fjäll. det ultimata Målet är att komma tillbaka hemma igen, resan är och måste vara fokuset för ens uppmärksamhet. Och vi är mitt uppe i vad vi kan kalla för en resa.

Nog av babbel nu, vad jag vill säga är att jag hoppas alla haft en bra semester - och att resan fortsätter.

kaffepaus sa...

"för ens - omedelbara - uppmärksamhet" - utan att förlora målet ur sikte, skall det vara såklart.

Excelsis sa...

Johan: Ja, det borde läggas ut mer.