söndag 11 oktober 2009

Dikotoma herdebilder


Jag har funderat lite kring herdeskap. Jag tror vi alla har stött på dem, församlingsherdarna, som ser det som sitt uppdrag att hålla flocken lugn. När en varg i form av en obesvarad fråga, en vetenskaplig observation eller vad det nu kan vara, träder de fram och lugnar flocken. De vet sällan, svaren de levererar är inte svar i meningen att frågan försvinner. Det är tom retorik vars enda syfte är att den som vill tro på det inte skall behöva besvara frågan. "Jag begriper det inte, men han gör (det är oftast en han)."

Auktoritet, inte i sann bemärkelse där den ene vet och den andre litar utan där den ene låtsas och lurar alla, inklusive sig själv, framputtad av en massa som inte själv vill bära frågan. Det är inte en herde per se, utan ett får med en herdestav som puttas fram av de övriga fåren att själv möta vargarna. Och så länge de hålls avskilda kan illusionen fortgå. Det är en flock får som väljer tryggheten framför friheten, som gör en guldkalv istället för att vänta på Gud, som kräver en kung som de andra folken, och en herde som själv tar upp staven. En herde som på intet sätt får tappa ansiktet, inte känna vägen och inte ha svaret, inte snava, ty det är så högt till marken.

Med sådana herdar behövs inga villovägar.

Ändå sänder Gud oss herdar.
"Redan förut, när Saul var vår kung, var det du som förde befälet över Israel, och Herren sade till dig: Du skall vara herde för mitt folk Israel, du skall vara Israels furste." (2 Sam 5:2)
och
När de hade ätit sade Jesus till Simon Petrus: "Simon, Johannes son, älskar du mig mer än de andra gör?" Simon svarade: "Ja, herre, du vet att jag har dig kär." Jesus sade: "För mina lamm på bete." Och han frågade honom för andra gången: "Simon, Johannes son, älskar du mig?" Simon svarade: "Ja, herre, du vet att jag har dig kär." Jesus sade: "Var en herde för mina får." Och han frågade honom för tredje gången: "Simon, Johannes son, har du mig kär?" Petrus blev bedrövad när Jesus för tredje gången frågade: "Har du mig kär?" och han svarade: "Herre, du vet allt; du vet att jag har dig kär." Jesus sade: "För mina får på bete." (Joh 21:15-17)
Profetkungen David och Klippan, Simon Petrus, den förste påven. Kanske ligger svaret i fortsättning på Johannesevangeliet.
Sannerligen, jag säger dig: när du var ung spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir gammal skall du sträcka ut dina armar och någon annan skall spänna bältet om dig och föra dig dit du inte vill." (Joh 21:18)
David, herden skaldar själv:
Herren är min herde,
ingenting skall fattas mig. (Ps 23:1)
Någon gång emellanåt tycker jag mig stöta på dem, de ödmjuka ledarna, som leder för att de själva hör rösten. Rösten av den gode herden.

2 kommentarer:

T. Axelson sa...

Ibland tänker jag att Luthers förklaring till 8:de budet i Lilla katekesen, om att "tyda allt till det bästa", skapat en kultur som gjort oss oförmögna att "pröva andarna". Fast Luther själv var knappast vare sig rädd eller oförmögen att känna igen usel lära eller offentligt kritisera den. Katekesutsagan gäller nog också bara vårt dagliga umgänge med varandra, och inte om att avstå från analys och kritik av andras påståenden rörande den kristna läran eller förkunnelse (eller annat av ideologisk art för den delen).

Excelsis sa...

T.Axelsson: Ja, i någon mening är det fråga om kultur. Jag tror att kristna sammanhang är känsliga för personer med messiaskomplex, och kyrkoriktningar där Traditionen och allmänneligheten inte betonas är särskilt känsliga. Men jag tror också att det är något allmänmänskligt i att välja tryggheten framför friheten. Varför skulle annars socialdemokraterna ha så många röster.

I övrigt håller jag med dig i din tolkning av Luther.