Min kollega berättade om en kvinna på ett tidigare jobb som inte lämnade närområdet så ofta. Min kollega skulle åka till Stockholm (händelsen utspelar sig i Mölndal av alla ställen) och kvinnor kommenterar "men hur hittar du dit?" Ja, du. Hittar som man känner sin stad gör man uppenbarligen inte, man vet inte exakt hur alla vägar och svängar går utan måste på något sätt lita till något annat, till att något skall vara samma här som där, till en princip. Turligt nog finns både vägskyltar och en lagstiftning som är samma i Mölndal som i Stockholm. Det är lite av ett äventyr.
Det får mig att tänka på att c:a 10 % av befolkningen är mobil övriga lever sitt liv där de föddes (möjligen något år på en studieort). 90 % behöver inte läsa skyltarna för de hittar. 90 % kan klaga över "Stockholmare", eller "badjävlar" eller vad man nu kallar dem. De som inte är vi, som kommer hit och inte gör som vi. Som en av de mobila känns det tydligt. Man kommer till en stad vars sociala mönster fixerades i högstadiet eller gymnasiet. Man känner inte till de lokala sedvänjorna, hur man gör, jag "hittar inte" i de social koderna. Det finns dock en princip att vända sig till. Etikettsregler. Borgerlighet handlar väldigt mycket om etikettsregler, och faktum är att jag ofta känner mig mer hemma på en restaurang på kontinenten än det lokala gatuköket. På gatuköket upphör allmän väg. Den lilla gaffeln med taggar på ena sidan som envist går av inne i korven råder under andra lagar än de många på Nobelmiddagen, (kanske lite överdrivet, men ni fattar.)
Det är lite som (fri)murarna, medeltida murare som till skillnad från andra hantverkare var kringvandrande, uppsökande de arbetsplatser som fanns. En byggherre behövde snabbt kunna avgöra om det var en skicklig hantverkare eller en bedragare. Genom särskilda handslag och "hemligheter" kunde man lätt se vem som kunde vad.
Etiketten är ett socialt kontrakt som fyller en funktion. Allt för ofta har man dock en närsynt analys av det hela. I frihetens, utvecklingens eller modernitetens namn, bryter man ned. Dekonstruerar. "Inget skall få stå bara för att det är gammalt, nej, ut med det gamla, in med det nya."
Min tes är att varje sociala kontrakt som dekonstrueras måste omförhandlas vid varje tillfälle. För varje vägskylt som plockas ned måste en lokal praxis byggas upp, i det här äktenskapet betyder kvinna dethär, på den här skolan får man göra såhär. Är det frihet? Och hur skall man hitta till Stockholm?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar