onsdag 14 oktober 2009

Excerpt: Magi, religion och vetenskap


Mer ur Humanismen som livshållning av Georg Henrik von Wright. Det är spännande att se skillnaden i argumentation mellan detta och vad vi vanligen finner hos Dawkins et consortes. Kanske detta är anledningen till de hårda nedslagen på Jesu under.

"Förhållandet mellan religion, magi och vetenskap är både idéhistoriskt och i sig självt utomordentligt intressant. Då det har betydelse också för vårt ämne, måste här några ord om saken inskjutas.

Frågan om religionens och magins inbördes förhållande på primitiva kulturstadier angår oss inte nu. Av vikt är däremot, att i det skede i den västerländska kulturens historia, som föregår den moderna vetenskapens uppkomst, religion och magi uppfattas som motsatser. I denna uppfattning ingår, vid sidan av allsköns tidsbetingat slagg, också en sanning av universell innebörd.

Man hamnar på fel spår, om man i religion och magi ser två konkurrenter på de mänskliga vidskepelsernas marknad , - låt vara att den sådan syn har ett visst fog för sig. Det är mera fruktbart att i religionens och magins historiska manifestationer, som på ett förvirrat sätt blandats med varandra, se uttryck för två motsatta mänskliga förhållningssätt. Mycket summariskt kunde man säga saken så: Religion är underkastelse, ett erkännande av människans litenhet inför makter, av vilkas nåd hon är beroende. En religiös inställning behöver, såvitt jag kan förstå, inte innehålla något som rätteligen kan kallas vidskepelse. Magi åter innefattar en tro, att de utommänskliga krafterna i tillvaron kan påverkas, att människan - i varje fall i någon utsträckning - har makt över dem. En magisk föreställning om hur denna makt verkar är emellertid, i motsats till en vetenskaplig föreställning om saken, en vidskepelse.

Denna syn på förhållandet mellan religion och magi är inte originell. (..)

I relation till nämnda idealtyper (den religiösa och magiska attityden), kan också vetenskapen placeras. Vi ser då att det inte är mellan religion och magi å ena sidan och vetenskap å den andra, som den djupaste klyftan består - utan mellan vetenskap och magi å ena sidan och religion å den andra. Vetenskap och magi har en gemensam trosbekännelse: tron på människans förmåga att betvinga "makterna". Magi är för-vetenskap. Vetenskap är rationaliserad, från vidskepelse renad magi.

Lika litet som religion, är magi något som förekommer bara på s.k. primitiva kulturstadier. Den gren av matematiken, som har det arabiska namnet algebra, kunde ännu under renässansen knappt skiljas från kabbalistisk tal-magi, den europeiska astronomien var ännu under barocken i nära förbund med astrologien, den europeiska kemien var ända till upplysningstiden i stort sett liktydig med det som araberna kallar alkemi.

I jämförelse med oss var grekerna från början ofantligt mycket mer rationella. Problemet att rationalisera magin till vetenskap existerade knappast för dem. Detta beror inte bara på att vår vetenskap tydligen bär på en tyngre magisk arvsmassa - från araberna - än antikens. Utan det beror också på att dess ursprungliga förhållandet till religionen varit ett annat. Vetenskapens förlossning ur sitt moderssköte i magin är i Europa förbunden med en strävan att rättfärdiga vetenskapen inför religionen. Det har gällt att visa, att den vetenskapliga attityden, i motsats till den magiska, inte är en förmätenhet eller hybris, som strider mot religionens krav på ödmjukhet, och att den vetenskapliga sanningen inte är oförenlig med den religiösa tron.

(..)

Försöken att rättfärdiga vetenskapen inför religionen har burit vatten, och de två makternas fiendskap tycks lika uppenbar som före renässansen. Med den stora skillnaden likväl, att det nu är vetenskapen som har övertaget. Den apologetiska uppgiften har överflyttats på religionen, som - med filosofiens eller poesiens medel - söker ursäkta sin existens inför vetenskapens majestät."

Hur placerar vi förresten helandepredikanter?

Inga kommentarer: