"Gud ser bakom alla masker", sade prästen från predikstolen idag, "även i våra liv." Han som ser bakom alla masker. Det är ofta återkommande i nutida Gudsupplevelse, Gud som seendets Gud. Kanske har det alltid varit så, kanske är vårat samhälle mer än andra i behov av att det skall finnas något överhuvudtaget att se "bakom maskerna". Något som kan tyckas om, kanske förädlas.
Onekligen finns det något av dom i seendet, att se hur det verkligen ligger till. Jag behandlar min broder illa, därför att.. en seende Gud skärskådar detta därför. När all kraftlöshet kokas ned, fanns då något där? Kunde jag gjort något?
Är det egentligen något annat än ett uttryck för vårt hopp? Eller kanske för Gudserfarenheten som sådan? Att Han skall finnas där, i mitt hjärta. Bakom alla effekter och känslor, tvivel och reservationer bakom våra masker. Det Gudomliga introjektet, tillvarons hoppade grund.
4 kommentarer:
Intressant iaktagelse! Tror bestämt du är något på spåret...
Det är när vi släpper våra masker som jag upplever, att Guds nåd visar sig som starkast..
Intressant tänkt! Och uråldrigt. Faktum är att Hagar i Genesis 16 ger Gud just namnet "Seendets Gud" (El Roi). Motiveringen är iofs lite oväntad: "har jag verkligen sett Gud och förblivit vid liv?"
br Daniel: Kul att du kommenterar. Ja många av namnen i GT har märkliga motiveringar. Jag tycker, som Gud, om ord, och bollande med dem.
Essens är något vi får fundera kring. Det är så vitt jag kan se det inget naturgivet. Synen på jag som något essentiellt har vi egentligen inget belägg för. Vi har dock en upplevelse av och ett hopp om det.
Skicka en kommentar