Individualismen i Sverige är en stabil överideologi. Individen skall ha största möjliga frihet och kulturella konventioner eller begränsningar är alla av ondo. Man skall få göra som man vill.
Detta kombineras av socialliberalismens sätt att "ta ansvar" för den som på ena eller andra sättet är omyndig (omyndigheten är alltid total och alltid hänförd till konstitutionella eller struktruella svårigheter beroende på om det är ett problem definierat utifrån ett medicinskt/vetenskapligt eller marxistiskt/kritiskt paradigm), dvs. folkhemmet. Staten behöver censurera och förbjuda. Staten behöver undervisa och opinionsbilda så att dess undersåtar har rätt åsikter (demokratisk människosyn där bl.a. individualismen är en del). Som del i folkhemsprojektet finns svt. Hur demokratiskt är det egentligen att en huvudman kontrollerar all media?
Som jag kommenterat tidigare på bloggen innebär inte demokrati med nödvändighet att man får ha olika åsikter, det kan lika gärna innebära att man måste ha den demokratiska åsikten, a.k.a. den upplysta, rationella, vetenskapliga åsikten.
Individens frihet skall gälla, man får uppfostra barn som man vill. Det finns inga konventioner som styr. Däremot finns det väldigt tydliga krav och behov man måste uppfylla. Man får välja om man skall ha en stimulerande miljö för sina barn, om de skall ha rutiner, om man skall belöna dem med godis för att få som man vill, om man skall ha bilbarnstol, om man skall ha vinterkläder och kängor, eller? Undra hur långt man kan ta ut svängarna innan socialtjänsten kopplas in? Vad är det egentligen man kan välja? Modell på barnvagnen, färg på overallen, skal på mobilen? Är det så att vi har lämnat ideologierna bakom oss och nu ägnar oss det enda verkliga, materiella ting. Wovon man nicht sprechen kann, darüber muss man schweigen!
Inte så att jag anser att man bör få "göra fel" med sina barn. Jag vänder mig emot friheten till namnet, friheten och kulturlösheten, som endast är en diffus kultur med lagar som man bara skall inse. Sunt förnuft och upplysning leder till sagda åsikter. Kulturella tillrättavisningar tolereras inte. Tanter får inte säga till pojkarna att låta bli att stjäla, det har hon inte med att göra, pojkarna är själva sina egna kulturbärare, skall själva förstå eller bringas till insikt. Den friheten har de.
Hur kan vi ha en demokrati utan olikhet? Frihet utan handlingsutrymme (eller ens åsiktsutrymme, jmf. PK)? Kanske genom att vår DDR-ideologi är "de demokratiska åsikterna"?
5 kommentarer:
Amen.
Det värsta hotet mot likriktningen är förmodligen religiösa friskolor (läs: kristna).
Fick precis en kommentar på min blogg: "Skolan är faktiskt statens representant"
Och jag tänkte direkt på DDR.
(typo: demokratische)
Ja, mina tyskalektioner pågick under förra millenniet. Får skylla på det..
Otålig?
Jag är otålig. När jag inte ser resultat misströstar jag.
Så likadant med vår samtid.
Det tar tid för förändring. Men förändring är på väg. Ateisterna har tjatat ut sig och gjort sig löjliga. Kvar finns ett monumentalt rop på tro, hopp och kärlek.
Vi får fortsätta be, för något håller på att ske med Sverige, men ack så långsamt...
Socialism är ju faktiskt att styra litegrann. Jag menar apropå tanter som säger åt pojkar att de inte får stjäla. Jag är för regler och framförallt är jag för oskrivna regler, trivselregler, som att folk inte borde trycka på dörröppnarknappen om de inte är handikappade eller har mycket att bära. Men det gör folk nuförtiden. Jag vill inte ge dem böter för det men jag vill ha igång ett konsekvenstänkande i samhället igen. Men jag är som sagt socialist. Till skillnad från, till exempel, Göran Hägglund.
Maja: Ja, jag håller med dig (även om jag nog trycker på de där dörrknapparna ibland). Vi behöver se och vårda vår kultur. Se något annat än individen utan att fördumma individen - svår balansgång.
Skicka en kommentar