måndag 13 juli 2009

Ord till en ung man


Strunta i tiden, unge man, strunta i höjden på ditt sandslott. Havets vågor och himlens vind kan du inte styra över, men ditt hjärta blev dig givet som det kungarike du själv skulle styra. Så ställ dit hjärta efter stjärnorna och se vart vinden bär dig. Och tiden, låt den komma, dess gång och dess slut kommer tids nog, lika säkert som att du en gång är född.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Ja, det är kanske inte tiden som hinner ifatt oss, utan vi som hinner i fatt tiden, då vi först är skapade utanför tiden...

Unknown sa...

inte för att jag brukar gå under epitetet ung man, men det här var precis vad jag behövde höra! tack

Jacob Hjort sa...

Johan: Ja, tiden går oavsett. Det är hur vi kan öppna oss mot evigheten i tiden som spelar roll. Göra det man måste. Det är något annat än banalvarianten av fånga dagen där man skall göra vad man känner för.

Josefine: (Unga?)kvinnor är välkomna att lyssna!

andreas sa...

Har nog inte så mycket övers för resten i denna blogg, men den här texten träffade rakt i hjärtat! Du får gärna höra av dig och berätta vart du hittat den..
Må väl ! .andreas

Jacob Hjort sa...

Andreas: kul att detta inlägg passade. Texten är egenkomponerad.

Anonym sa...

Var får du inspirationen ifrån?
Den var riktigt bra.

Johan@Kaffepaus sa...

"Var får du inspirationen ifrån?"

Om Excelsis skulle tala om det så skulle du nog ändå inte tro honom, eller?

:)

Jacob Hjort sa...

Det enklaste svaret på inspirationens ursprung måste vara min alldeles egna ångest på vilket jag finner detta vara det enda adekvata svaret.