Ja, visst är den.. Gråt följer i min erfarenhet med Gudsnärvaro. Ibland kan jag gråt åt det minsta. Idag var en sådan dag. Man liksom berörs av alltings skönhet!
Mörker.. Är utanförskapet konsekvens eller förutsättning? Jag citerade Dag Hammarskjölds "den längsta resan" på Catholic Renewal för några dagar sedan.
Förresten mörker... det har med Ringen att göra, förstår du, det är därför Tolkien fascinerar och utmanar så, ställer en inför en till synes olöslig gåta, en "apori", eller rent av ett "koan"... Men den bara m-å-s-t-e lösas, vad gör man?
13 kommentarer:
Jag var en utmärkt dansör! Denna dag var inte förlorad, jag fick ett avgörande Tecken.
Jag dras till mörker; där ser jag ljuset bäst.
Gråter gör jag mycket sällan, och när det sker helt avspänt, liksom vilande, under djupandning. Det blir alldeles vått runtomkring.
Fin bild!
Ja, visst är den.. Gråt följer i min erfarenhet med Gudsnärvaro. Ibland kan jag gråt åt det minsta. Idag var en sådan dag. Man liksom berörs av alltings skönhet!
Mörker.. Är utanförskapet konsekvens eller förutsättning? Jag citerade Dag Hammarskjölds "den längsta resan" på Catholic Renewal för några dagar sedan.
Men det är kanske inte detta du menar?
Det är dock långt ifrån alla dagar :(
Mörker och utanförskap är inte riktigt samma sak. Men det är ovanligt att älska mörker, så den som gör det hamnar utanför.
Förutsättning eller konsekvens, det är nog både och, kanske mörkret är mest förutsättning och utanförskapet mest konsekvens.
Det jag inte från början menar kan bli det genom dialog.
Förresten mörker... det har med Ringen att göra, förstår du, det är därför Tolkien fascinerar och utmanar så, ställer en inför en till synes olöslig gåta, en "apori", eller rent av ett "koan"... Men den bara m-å-s-t-e lösas, vad gör man?
Mörkret aktualiseras särskilt i min sista artikel på Eklips!, "Tecknet har kommit.".såsom du nog förstår.
Det nya hopp varom jag tidigare talat tycks nu ha övergått i visshet.
Vackert...
Men det innebär ju en del förlorade dagar...
Jag dansar hellre än gråter.
Om man nu måste välja.
Fast vet faktiskt inte om jag gråter mer än dansar.
Hmmm....
Det kanske är kontrasten, när känslan infinner sig, närvaro... Det kanske ligger något i detta med Kronos och Kairos.
All gråt är inte bitter.. :)
Excelsis,
Kronos/kairos - som ett inbrytande av ett intensivt nu - eller?
Så sant... Man kan gråta av glädje också... :-)
Charlotte
Ojoj, då är i stort sett alla mina dagar förlorade. Men å andra sidan så är jag en urusel gråtare. Gråter inte ens på begravningar... :S
Dansar gör jag lite oftare, om än bara till sinne och inställning för det mesta.
Charlotte: Yes box.
Johanna: Jag kan tänka mig att det finns andra saker som gör ditt liv meningsfullt.. Men detta är vad jag är tacksam över.. :)
Excelsis:
Självklart finns det det, du kan vara lugn. :)
Skicka en kommentar