Taizé - liten sammanfattning..

Ok, nu har han svamlat tillräckligt.



Denna plats Taizé - vad är det?

Det börjar med Roger Schultz en schweizisk teolog som under andra världskriget kommer till den lilla byn Taizé han upplever där ett tilltal i att en kvinna säger stanna och be med oss. Roger stannar och gömmer flyktingar. 1942 måste han lämna byn pga att situationen blivit osäker för honom men 44 återvänder han med tre bröder, 49 är de sju som avlägger löften och kommuniteten är startad.

Rogers vision som kommuniteten bygger på är försoning. Kommuniteten är ekumenisk, det är en växande kommunitet som idag har över hundra bröder.

På wikipedia läser vi:

Vid Johannes Paulus II:s begravning tog broder Roger emot nattvarden av den dåvarande kardinalen Joseph Ratzinger, fastän han var protestant. Detta gav upphov till spekulationer över hela världen; somliga ville se det som att kyrkorna tog ett steg närmre varandra. Detta kommenterades i juli 2005 av Vatikanens talesman Joaquin Navarro Valls som hävdade att broder Roger befunnit sig i kön till nattvardsbordet av misstag, och att denne inte var av åsikten att nattvard borde kunna tas över samfundsgränserna även om han delade katolska kyrkans syn på nattvarden i sig.

Yeah right.. Fight the power, säger jag bara... ;)

Frére Roger blev 2005 mördad (jag fick reda på det dagen jag anlände Santiago de Compostela) under en bön av en sinnessjuk rumänsk kvinna. Som ett tecken på den frid som finns på platsen så togs medan kroppen fördes ut, sången upp och bönen fortsatte.. Roger ligger nu begravd i den lilla byn i en grav med ett så oansenligt litet träkors, så helt överöst med blommor att jag blir helt rörd.

Även om kommuniteten inte hade för avsikt att bli något annat än en kommunitet började det under 70-talet komma ungdomar dit. Detta har växt till en jätteorganisation där ungdomar från hela världen, flera tusen i veckan under sommaren, kommer dit. Det fantastiska: det finns inte en enda anställd, men det finns en tydlig struktur där det inte görs någon skillnad på person - alla får chansen och trots att nog ingen åkte dit för att jobba så fungerar allt otroligt smärtfritt.

Jobba ja. Taizé är inte en plats, det är en gemenskap. Åker man dit förväntas man vara med och delta i arbete, böner och bibelstudium. Mitt arbete i år var osedvanligt soft. Jag skulle hålla ordning nere vid ett litet naturområde avsett för meditiation som heter St. Stefanskällan (Source de st. Etienne). För en man, ett par år äldre än de flest och som kan uppbåda en viss pondus, samt med mycket övning på att se bestämd ut tyst (har jobbat på bibliotek) var det mest att ligga i solen och läsa de två timmarna per dag...

Annars följer dagen en rytm.
07.30 Katolsk mässa för den som vill. Kommuniteten har från JP2 godkännande att fira mässa tillsammans med protestanter och andra så alla är välkomna. Alla katolska präster på plats som vill är med och celebrerar. Mina veckor där var det typ 20 präster var av minst 10 från Polen varje morgon. Jätteheligt blev det... :)
8:15 Morgonbön - Bönerna bygger på taizésånger, korta bibelläsningar som får tala för sig själv och tystnad. Som överallt i Taizé så sitter man hårt. I kyrkan är det golvet som gäller, annars finns det låga träbänkar.
Frukost - maten har tycker jag oförskämt dåligt rykte men den är enkel. Sedan kostar det också c:a 50 euro för mat och logi en vecka..
10 Bibelintroduktion - ett tema följs genom hela veckan. För min grupp höll Frére Hector ett helt strålande bibelstudium kring uppenbarelsebokens tre första kapitel. Jag får nog anledning att komma tillbaka hit. Efter detta, gruppdiskussioner. Jag hade turen att hamna i en bra grupp där vi fick till en del diskussioner. Fyra engelsmän i gruppen hjälpte möjligheterna till samspel. Alla litauer och polacker är ännu inte så duktiga på engelska, även om mycket har hänt sedan första gången jag var där...
12:30 bön i kyrkan enl ovan.
Lunch enl ovan.
Då jag arbetade mellan 17-19 hade jag sedan ett långt pass ledigt, då man kunde softa, läsa, be, ta en öl eller sitta och prata med någon. Vad som än faller på. Andra hade körövning eller arbetspass. Å andra sidan missade jag workshops (endagsteman vid 17.45 om ikoner, äktenskap etc.) och eftermiddagsteet.
19 Middag.
20.30 Bön - sedan tystnad utom nere vid Oyak som är platsen där de har lite servering av lite öl, vin och enkel barmat. På kvällen kommer alla gitarrkillar och allsköns autodidakta gycklare fram ur sina hålor (och en fransk scout med mustasch och blockflöjt :whoco5:)

Och så om igen...

Vid fredagsbönen så avslutas bönen med en möjlighet att gå fram och be inför korset och på lördagen firas uppståndelsenatten med ljuständning.

Söndagen mässa vid 10..

Min andra vecka var jag i tystnad. Då bor man nere i byn i ett hus med alla andra som är i tystnad (vi var c:a 30). Man har eget rum, deltar i bönerna och får lyssna på ett bibelstudium som väl lite mer handlar om den egna andliga vägen. Samt att man får möjlighet att samtala med en av bröderna en gång om dagen.

Det är givetvis svårt att ge någon allmängiltig beskrivning av en sådan resa då den i första hand är en inre resa...