Det är något med när saker i trons värld konvergerar. Som att insikten ofta innebär att man lägger märke till linjer man tidigare inte såg och som nu gör det hela så självklart.
Jag måste tillägga: det du skriver är ju ändå fundamentalt riktigt. Själv känner jag ett slags Herrens utpressning, Jesus står där med bister uppsyn och sätter en revolver mot min panna:
"Tro På Mig Eller Skyll Dej Själv!"
Ja, vaddå. Det är det krav livet ställer i sig självt. Tro, hopp och kärlek - annars griper en mörkret. Man har inget val. Eller: valet är självklart, som "Pascal's Wager".
Krax: Precis, annars bryter mörkret in.. Men inte bara det, tro och ta emot gåvorna, ta emot tro, hopp och kärlek. Jag tror vi känner oss själva väl nog för att inse att det är starka mörka som finns inom oss och att vi knappast i oss själva kan göra så värst mycket åt det.
Som en vän till mig sade idag, "civilisationen är bara tre måltider ifrån barbari". En tunn hinna.
Det skall bli intressant att följa dina teologiska reflektioner.. :)
11 kommentarer:
Ja! Precis så!
Amen..
Det är ingalunda alltid man känner så.
:o/
Det är något med när saker i trons värld konvergerar. Som att insikten ofta innebär att man lägger märke till linjer man tidigare inte såg och som nu gör det hela så självklart.
Fint - och verkligen på pricken - som sagt.
Charlotte
Jo, dendär konvergensen känner jag igen. Just så kan jag söka den, och ge den ord som tröstar och övertygar mig själv.
Jag måste tillägga: det du skriver är ju ändå fundamentalt riktigt. Själv känner jag ett slags Herrens utpressning, Jesus står där med bister uppsyn och sätter en revolver mot min panna:
"Tro På Mig Eller Skyll Dej Själv!"
Ja, vaddå. Det är det krav livet ställer i sig självt. Tro, hopp och kärlek - annars griper en mörkret. Man har inget val. Eller: valet är självklart, som "Pascal's Wager".
Förresten, välkommen till min nya specialblgg för teologi och trosreflexion,
Eklips!
http://nattljuset.blogspot.com/
Charlotte: Tack..
Krax: Precis, annars bryter mörkret in.. Men inte bara det, tro och ta emot gåvorna, ta emot tro, hopp och kärlek. Jag tror vi känner oss själva väl nog för att inse att det är starka mörka som finns inom oss och att vi knappast i oss själva kan göra så värst mycket åt det.
Som en vän till mig sade idag, "civilisationen är bara tre måltider ifrån barbari". En tunn hinna.
Det skall bli intressant att följa dina teologiska reflektioner.. :)
Spontant... Det känns just nu som att ha fått ett fjärran ljus i sikte... En kallelse?
Vår stund på jorden är kort. Spara på krafterna. Fokus på väsentligheten: Gud.
Jag hör mina demoners gläfs och tjatter stillna till ett godmodigt knorrande.
Kyrkan.
Kristi mystiska kropp.
Guds folk på vandring.
Krax: Ett ljus - ett hopp?
Just det.
Skicka en kommentar