Film - Stalker

Sommaren är repristid. Ett litet inlägg om Tarkovskijs Stalker. Texten är ursprungligen skriven som ett forumsinlägg, jag har försökt att rätta till tonen lite grann..

Har ni inte sett filmen än så kan den rekommenderas. Den har en drömsk estetik och en symbolmättnad som man antingen hatar eller älskar. Tre personer vandrar runt i ett märkligt landskap..

Nedan en tolkning av filmen med vilken jag vill föra fram tesen att filmen beskriver en kristen erfarenhet snarare än att vara science fiction, eller samhällskritik. Eventuellt är det lite obegripligt om man inte sett filmen.. Det är hur som helst fascinerande att en film som denna gjorts i Sovjetunionen.

"Ja, det kanske är något kring att vara troende. Så här tänker jag.

Stalker, en bruten människa har funnit något, en värld bortom det uppenbara, gråa, tunga - en värld man måste vörda och vara försiktig i - Zonen. En sanning som för den vanlige samhällsmedborgaren är både skrämmande och lockande. Hans glädje, hans uppgift i livet, då det inte finns något för honom i den vanliga världen, är att hjälpa folk dit. I filmen hjälper han Författaren och Professorn, två professioner som utvecklar och utmanar den kulturella "sanningen".

"Zonen favoriserar inte de goda eller onda utan de brutna", säger Stalker. Saliga de renhjärtade, de som är fattiga i anden.

Väl inne i zonen har Stalker en väg han följer, allt ser fridfullt ut men vad som helst kan hända om man lämnar de upptrampade vägen. Man kan inte förhasta sig som Författaren (som har en bristande självkontroll), man kan heller inte hålla sig till sargen som Professorn (vars princip är man skall inte göra något som man inte kan göra ogjort - han kan inte ge sig hän).

Längs vägen ligger vapen, kanyler och Författaren och Professorn får lämna ifrån sig spritflaska, vapen och till slut bomben som var gjord för att förstöra källan till all denna själsrörelse - hopp, men också påminnelse om att allt inte är som det borde, allt det gråa inte är.

Rikedom verkar också vara en omöjlighet att hantera i kontakt med zonen, som ett nålsöga..

Längs vägen till målet, som skall ge vad hjärtat längst inne önskar, måste Författaren och Professorn göra upp med sig själva och sin motivation. Författaren ville ha inspiration, ville bli ihågkommen, men hur vet man vad man egentligen vill. Efter hand går det upp för honom att han inte har något att säga, folk skulle glömma honom en dag efter att han dog.
Vetenskapsmannen vill bli känd och berömd, men ju närmare målet han kommer kommer det djupare behovet av att förstöra det man inte har, eller förstår.

Stalker benämns till och med som en Fool for God, en inom ortodoxa kyrkan vördad roll där en person utan hänsyn till vad andra tycker ger sig hän. Han citerar Daniels bok (Mene, mene) och talar i förtäckta ordalag om de två lärjungarna som på vägen möter Jesus efter hans uppståndelse. Sedan har vi det uppenbara, poeten vrider till sig en törnekrona och sätter på huvudet utan att det kommenteras i filmen.

De går båda genom vatten (dop) för att sedan komma till en öken. Som en parallell till Israels uttåg ur Egypten. Uppryckandet - Dopet i röda havet - Övningen i att ta rygg på Gud i öknen och till sist det Heliga landet.

Till slut står de där, framför porten, bakom vilken de kan få vad de djupast önskar. Författaren inser, att utan all hans ångest kommer han inte vara driven att skriva, han kommer inte bli känd. Professorn vågar inte släppa sargen, tänk om alla.., det kommer att bli kaos... Han vill förstöra, det får inte komma i orätta händer. Den sinnessvage Stalker försöker med all sin kraft stoppa vetenskapsmannen, men till slut sjunker han bara ihop i en hög. "Förstör inte vårat hopp, det är allt vi har..." Vetenskapsmannens hjärta bevekas men ingen av de två går in genom dörren. De var inte beredda att göra upp med sig själva, eller lämna sina ryggsäckar.

Väl tillbaka i vardagen är allt grått igen. Stalker är utom sig, han har svårt att tro, han vågar inte hoppas igen. Men hans flicka - för henne har livet färg. Jag kan inte svära på att det är en bibel hon sitter och läser i slutet men boken skulle mycket väl kunna vara det.

Exklusivt kristet, kanske inte? Grundat i andlig erfarenhet, absolut. Filmen hade kunnat handla om mitt andliga sökande."