lördag 15 november 2008

Förvirrande perspektiv


Vad är det med det andliga seendet. Optiken är helt förvirrad. När jag är långt borta tycker jag se målet helt nära, för att när jag närmar mig se mig allt mer fjärran målet.

Men här blir verket blir viktigare än målet för verket.

De som får sådden på de steniga ställena, det är de som tar emot ordet med glädje när de hör det men inte har något rotfäste inom sig utan är flyktiga; blir det sedan lidanden och förföljelser för ordets skull kommer de genast på fall. (Mark 4:16-17)


Vi har inte råd att verka bara i medgång, när allt är bra. Det är när väl lidandet kommer som vi vet ifall det något av oss var av guld. Varje prövning är en defining moment, där alla våra löften antingen visar sig vara sanna eller bara munrörelser.

Jag har smält dig, men inte för att få silver, prövat dig i lidandets ugn. (Jes 48:10)

Ta emot vad som än läggs på dig, och ha tålamod i alla slags lidanden. Ty liksom guld prövas i eld, så prövas Guds utvalda i lidandets ugn. (Syr 2:4-5)

...och styrkte lärjungarna och manade dem att behålla sin tro. "Vi måste gå igenom många lidanden för att komma in i Guds rike", sade de. (Apg 14:22)

Mer än så, vi är stolta över våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet skapar uthållighet, uthålligheten fasthet och fastheten hopp. Och hoppet sviker oss inte, ty Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan genom att han har gett oss den heliga anden. (Rom 5:3-5)

Jag vet bara att den heliga anden i stad efter stad försäkrar att bojor och lidanden väntar mig. (Apg 20:23)

Men är vi barn, då är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, om vi delar hans lidande för att också få dela hans härlighet. (Rom 8:17)

Jag vill lära känna Kristus och kraften från hans uppståndelse och dela hans lidanden, genom att bli lik honom i en död som hans
- (Fil 3:10)

Ty när han, för vilken och genom vilken allting är till, ville föra många söner till härlighet, måste han låta honom som leder dem till frälsningen bli fullkomnad genom lidande. (Heb 2:10)

Vi vet att det bär ett värde. Vi vet att det är en oundviklig konsekvens. Vi vet att det är värt det.
Om inte din lag vore min lust skulle jag förgås i mitt lidande. (Ps 119:92)

Mina kortvariga lidanden väger ju oändligt lätt mot den överväldigande, eviga härlighet de bereder åt mig, som inte riktar blicken mot det synliga utan mot det osynliga. (2 Kor 4:17)

Jag svarade: "Du vet det, herre." Han sade till mig: "Det är de som kommer ur det stora lidandet. De har tvättat sina kläder rena och gjort dem vita i Lammets blod. (Upp 7:14)


Snart är lidandet i Kristus inte ens lidande utan bara i Kristus.

Jag skall med glädje offra allt, ja, offra mig själv, för att rädda er. Och om jag blir mindre älskad för att jag älskar mer? (2 Kor 12:15)
Alltså ber jag er att inte tappa modet när jag lider för er skull; mitt lidande är er härlighet. (Ef 3:13)

Nu gläder jag mig över att få lida för er. Vad som ännu fattas i Kristi lidanden, det lider jag i mitt eget kött, för hans kropp, som är kyrkan. (Kol 1:24)

Du kan glömma ditt lidande, minnas det som bortrunnet vatten. (Job 11:16)


Hur snurrigt blir det inte när lidandet blir något eftersträvansvärt. Inget i känslornas värld, inget i vår begreppsvärld kan vi hålla oss i, inget ger oss nära eller fjärran rätt eller fel, utom verkligheten självt. Gud själv och Guds avbild i våra medmänniskor. Sök därför gränserna, den spegling av sanningen som dina vänner kan ge. De tillrättavisningarna som kan få dig att se sanningen om ditt verk är gott eller ont, med eller mot Gud. Växten skapar aldrig du, allt du kan gör är att låta bli att förhindra. Låta Gud verka och låta människor växa genom att själv vara mänsklig. Låt dem plocka ned hela ditt babelstorn, hela luftslottet.

Inga kommentarer: