torsdag 10 juli 2008

Idolsverige och snabbkaffe


Vad är det som får totalt omusikaliska människor att söka in till ett program som idol. Sedan stå där och sjunga, falskt och ur takt, utan sångteknik. Givetvis blir de sågade vid fotknölarna blir ledsna osv. Men i många fall är det uppenbart att de trodde att de kunde.

Någon sorts bild av att man bara kan. Samma sak gäller dagens konfirmander, de skall uppträda, bara ställa sig och sjunga en ballad. "Det gäller att hitta sin talang", "alla är unika på sitt lilla vis" - är det överbetoningen av generna? Direkt behovstillfredsställelse, annars är det inget värt. Som i relationer, får jag inte ut något nu, känns det inte rätt, så är det inte bra. Resultat utan övning - ett snabbkaffesamhälle.

I kyrkan tar detta sig uttryck som en "som om"-kristendom. Man har en kväll där man får testa på att meditera, en dag där man får testa på hur det är att pilgrimsvandra (c:a en mil med fika och ledare som inte heller har vandrat), vi firar liturgi som om det var påsknatt, vi testar på att be.. Allt blir kuriositet ingenting blir äkta.

Och hur långt är inte detta från Kyrkans andliga erfarenhet som säger att det är tålamod och tillit som är det viktiga. Det är den långsamma vandringen som leder fram. Punktinsatsen oftast irrelevant.

15 kommentarer:

Dangereux sa...

...samtidigt, även om det kan upplevas urvattnat och orättfärdigt. Om en människa av 1000 eller 10000 finner Kristus och fördjupar sig i tron. Så är det väll värt all möda och känsla av meningslöshet?

...och vad det gäller Kaffe, du vet väll att det kommer ifrån etiopien ursprungligen? ;)

Jacob Hjort sa...

Papa:

Mycket viktig poäng. Det är ju som jag ser det en samhällsströmning inget avskilt kyrkoproblem och det är svårt att veta hur man skall göra det annorlunda.

Anonym sa...

Och visst måste kyrkan kunna finna beröringspunkter även med dem som är ovana med religiöst utövande.. och ovana att tro..

Men kanske borde kyrkan även bli bättre på att lyfta fram den helighet och starka tro som man också kan finna i Svenska kyrkan..

Anonym sa...

Kyrkan banalisering är ett stort problem. Lösningen ligger inte i liktiktning. Tvärtom bör utbudet differentieras så mycket som möjligt. Liksom varje enskild, unik människa måste differentiera sig, bli mångsidigast. Vi är kallade till fullkomlighet. Pastoral elasticitet! Däremot avvisas enfaldig opportunism.

Jacob Hjort sa...

Tubbo: det ser jag som en förutsättning. Det är inte fel att det är så. Felet är att det ofta är allt det är. Men givetvis, den starka tron, jag ser den också.

Det är en spaning mer än en dom.. :)

Krax: Pastoral elasticitet är ett nydanande ord. Ängar som "deformeras på så sätt att den deformerande energin omvandlas till potentiell energi. Ett elastiskt material återgår på så sätt till viloläget, och energin omvandlas tillbaka till rörelseenergi."

Det innebär också de återvänder till sin ursprungliga form, givet tid och utrymme.. :)

Anonym sa...

Uj. Citater var lite... komplext.

:o)

*letar febrilt efter bibeln*

Anonym sa...

.. aha.. jag förstår dig nog..

Du vet.. allt handlar om uppståndelsen.. då är det illa att spotta i kalken liksom..

Det kanske räcker att verkligen lyfta fram och troget fira den heliga eukaritstin..

Förstår du vad jag menar?


Jag menar.. ord räcker bara så långt.. medan Ordet däremot.. är evigt..


Lite bröd å vin funkar alltid.. bästa medicinen lixom.. mot alla slags kyrkliga åkommor och besvär :D

Jaja.. som vanligt.. tack för väldigt intressant läsning och eftertanke..

Anonym sa...

.. aha.. jag förstår dig nog..

Du vet.. allt handlar om uppståndelsen.. då är det illa att spotta i kalken liksom..

Det kanske räcker att verkligen lyfta fram och troget fira den heliga eukaritstin..

Jag menar.. ord räcker bara så långt.. medan Ordet däremot.. är evigt..


Lite bröd å vin funkar alltid.. bästa medicinen lixom.. mot alla slags kyrkliga åkommor och besvär :D

Jaja.. som vanligt.. tack för väldigt intressant läsning och eftertanke..

Jacob Hjort sa...

Tubbo: Du gör rätt i att skriva det två gånger.. Det är en kort tid här och sedan den stora tårtan i himlen. Detta är så självklart och ändå..

Jag önskar verka för himmelrikets utbredning här i tiden. Kanske lite höga ambitioner.... :)

Anonym sa...

Råkade visst trixa lite..

Ambitioner hit.. ambitioner dit.. bara att gå ut hårt och öka :)

(Alfons Åberg inflikar raskt: Ska bara.. :D)

Charlotte Thérèse sa...

Excelsis,

Smörgåsbordskristendom kallades det förr.

Att testa små snuttar av lite av varje och ta till sig bara det man gillar och slänga ut resten.

Är det snabbkaffe som gäller som term numera alltså?

Eller menar du att det har tunnats ut. Blivit som amerikanskt kaffe?

Charlotte

Jacob Hjort sa...

Smörgåsbord är jag nog generellt för, åtminstone vad gäller uttryck.. Så det ser jag inte fel i. Jag kan dock se det som en risk att detta låtsasutövande blir det enda som är.. Det är som när socialdemokraterna startar "feministas" och plötsligt så är socialdemokraterna ett feministiskt parti, inte i praxis, inte i ideologi, men på pappret.

Ja, en urvattning av begreppen. Politiker är experter på detta. Hitta ett modeord som har kvar något av genuin betydelse, det blir floskler, något som skall bockas av för att tillfredsställa en Moral Majority. Klimatsmart, ekologisk, jämställd, evidensbaserad.. Det blir bara ord, men orden spelar föga roll, det är i verkligheten som vi tror eller inte tror. Därför blir Jakobsbrevet och Paulus inte bara komplementära utan även kongruenta (i brist på bättre ord).

Johanna G sa...

Jag skulle snarare vilja vända på den första frågan: Vad är det som får TV att skippa alla medelbra som söker till programmet och istället bara visa de riktigt bra och de riktigt dåliga? Och varför kallar vi detta för bra/underhållande TV?!

Vad gäller den sista frågan så tror jag ändå att det är viktigt att kyrkan visar sig öppen och i hela sin mångfald. Varför skulle Gud skapa oss så olika om vi inte skulle tillbe och tjäna honom på så olika sätt? T.ex. om det är min kalleles att gå i ett kontemplativt kloster, hur skulle jag kunna förstå detta om jag hamnade i en kyrka där allt handlade om barnverksamhet och jippon, eller hur skulle jag inse att det är min kallelse att vara tonårsledare om allt hela tiden handlar om att fostra blivande nunnor och munkar!?

Anonym sa...

Tillstyrker Johanna G. Alla slags andar måste höra hemma i den sanna kyrkan.

Jacob Hjort sa...

Johanna: Kan inte annat än att hålla med dig!