Sångernas sång 4

[Han]Som en lilja bland tistlar är min älskade bland flickor.

Vit och ren bland allt taggigt och ogästvänligt. Denna taggiga varelse har du valt ut och ser inte längre till hennes yttre utan till hennes hjärtas renhet.

[Hon]Som ett äppelträd i skogen är min vän bland de unga männen. Jag njuter av att sitta i dess skugga, dess frukt är söt för min gom.

Som ett livets träd bland alla. Dess frukter är till skillnad från kunskapens frukt, med sin bittra bismak, ljuv för munnen. Under detta livets träd, i korsets skugga, finns vila.

Han för mig till vinhuset under sin kärleks fana. Styrk mig med druvkakor, vederkvick mig med äpplen, jag är sjuk av kärlek.

Han för dig in i ditt hjärtas vinhus, där glädjen har sin hemvist. En första beröring på djupet, en försmak. I kärleken är han segrande. Vin och äpplen; rus och kärlek; sjuk; ur sina sinnen. Hos henne stannar han ett tag.

Mitt huvud vilar på hans vänstra arm, hans högra omfamnar mig.

I Hans armar är hon trygg, är hon hel. I Hans svaghet kan hon vila, med honom i sitt hjärta kan skammen bli ett segertecken. Ty Hans styrka omfamnar henne, hans försyn och mäktiga rådslut.

Jag besvär er, Jerusalems döttrar,
vid fältens gaseller och hindar:
stör inte kärleken, väck den inte,
förrän den själv vill.

Så stör inte henne och hennes vän. Den utåtriktade aktiviteten har sin tid. Men när brudgummen är här kan inte bruden fasta. Ni unga döttrar, om ni längtar efter en brudgum; var stilla, kärleken kommer.

Hör, min vän kommer! Där är han, han springer över bergen, dansar fram över höjderna. Min vän är lik en gasell, lik en ung hjort. Där står han vid vår gavel, spanar genom fönstret, tittar in genom gallret.
Höga v 2:2-9

När han återigen kommer är något nytt. Hon kan se honom i det höga där han smidigt dansar, full av kraft. Han står där, kom ut säger han, jag har varit hos dig i ditt, nu vill jag att du skall komma ut i mitt rike. Han går så nära han kan, han spanar in genom fönstret, genom vår själs fängelses galler. Kom ut!

Shackles

Var på Gospelkonsert idag. Jag har bara en sak att säga:

Äppelträd

Om än världen skulle gå under imorgon, vill jag ändå idag plantera mitt äppelträd.

- M. Luther

Slag om din själ..

Godheten kan ibland vara svår att förstå. Hur kan man ge sitt liv för sina vänner, och därigenom visa på kärleken? När man dagligen brottas med sina vanor och väldigt lite förmår, hur?

Att låta sig växa i tro och tillit är ett självklart svar.

Ett steg på vägen kanske är detta. Att sluta värja sig från att världen angår en, och inse att varje handling, varje val är ett slag om din själ. Ställd inför sin broders lidande kunde Maximilliam Kolbe bara välja mellan att behålla själens renhet eller att låta den dö. Det var kroppens död eller andens. När allt överflödigt skalas bort och verkligheten återigen träder fram blir det liv och död, gott och ont, Gud eller flykten. I den meningen är handlingarnas resultat irrelevanta, endast den anda i vilket de verkar, det ord de inkarnerar spelar roll.

Man kanske vill hävda att bara fanatiker ser världen i svart och vitt. Kanske det. I Kolbes fall hade det varit mer rationellt att rädda sitt skinn och svenskkyrkliga förståsigpåare skulle säkerligen inte lyfta fram det som ett efterföljansvärt exempel - det är ju en mycket speciell kallelse detta. Ja att bli kallad av Gud är speciellt.

Formell kejsare

"Och den stumme kan bli kejsare om han bara säger till." sjunger Hoola Bandoola Band i den gamla proggklassikern '1789+0'.

I vår postmoderna värld är detta ordnat med kryssrutor. Man är fri att definiera sig som man vill. Hur? Man konsumerar sig till en identitet, som Foucault mycket riktigt analyserat. Vem man är anges inte längre utifrån så banala saker som yrke eller härkomst, utan av de märken man associerar sin kropp med. Är det därför som det i dagarna öppnar en affär för märkeskläder till åldrarna 0-10 år i Uddevalla. Man vill ju inte att ens barn skall vara en nolla direkt.

Men en sak som bildning då? Uppfostran? Vett och etikett? Uppskattning för konsten? Etik?

Ibland hör man anklagelsen mot kyrkan att man delar upp kropp och själ på ett gammalt sätt. Dagens neurovetenskaper har bevisat att själen kan reduceras till neurotransmittorsubstanser och elektriska impulser i vår hjärna. Vad man missar är att lika mycket som all psykologi är hjärnbiologi, är all hjärnbiologi också psykologi, och också andlighet. Man kan höra sådant som att en läkarbedömning skall till för att få en helhetsbild av hälsosituationen. En läkare arbetar med grova saker som kroppen - i många fall välbetalade hantverkare, men likväl hantverkare. Hjärnkirurger har aldrig hittat något sådant som en själ.

I en materialistisk värld är detta med bildning, uppfostran och etik inget. "Wovon man nicht sprechen kann darüber muss man zweigen." I en materialistisk historieskrivning är det tingen som kommer först och drömmarna om dem senare. Det är den torra jordens nödvändighet som sedan skapar en illusion av kontroll. Den makt vi har är att konsumera och med vår konsumtion visa vår status. Feta guldkedjor, i förfinad form. Bratskulturen är i denna mening andligen död.

Man kan se den passivt aggressiva socialismen som en del i detta. Man har skuld som del av den utsugande klassen och som svagare har man naturrätten på sin sida att göra uppror och ta det som "tillhör en" egentligen. När man kommer fram till att industriarbetaren tjänar långt mer än sjuksköterskan och bibliotekarien träder Bordieu in och fortsätter den skulddrivna nivelleringen. Medelklassens kulturella kapital gör dem till förtryckare. Som martyrklassen anammar givetvis medelklassen detta och kastar sitt kulturkapital över bord samtidigt som man behåller skulden.

En del i nivelleringen är den symboliseringen och förandligandet som den formella kompetensen innebär. Man kan se det inom barnpsykiatrin. Behandlingsassistenter ges en kurs i KBT och bedriver sedan terapier. Detta är en terapi på pappret lika mycket som den som genomförs av exempelvis en psykolog. Men då själen inte bryr sig nämvärt om den formella kompetensen, endast detta att bli sedd och älskad. Innebär det i praktiken en devalvering. Språket töms. Dekonstruktion.

Så gör som Norton I, kryssa i rutan och bli formell kejsare.

Abba Isak om bön

Ur Abba Isaks andra tal om bönen, hämtat ur Cassianussamlingen 'Det vidgade hjärtat':

Om man bara ber när man knäböjer, det vill säga i gudstjänsten eller vid bestämda bönetider [(dvs. ganska ofta för en munk)], då ber man dåligt och för lite. Och om ens inre är på drift så att man är splittrad till och med när man knäfaller, då ber man inte alls.

Nuets smala fångdräkt

Måste sluta fly.
Måste ikläda mig nuets smala fångdräkt.
Måste för att bli ett med Varat.

Genomskinliga kroppar

Parakleten tar ett rent öga i besittning och kommer att visa honom i dig själv, bilden av den osynlige Ende ... Det är han som lyser i dem som har blivit renade från all orenhet så att de blir andliga genom gemenskapen med honom. På samma sätt som lätta och genomskinliga kroppar blir glänsande när ljuset faller på dem och reflekterar ett ljus från dem själva, så blir andebärande själar själva till ande när de upplysts av Anden och sänder nåden vidare till andra.

- Basileios av Caesarea (330 - 378)



Vinden blåser vart den vill -
så är det med var och en som är född av ande.
Och ljuset lyser i mörkret,
och mörkret har icke fått makt däröver.
Som vind -. I den, med den, av den. Av den - även som segel, så lätt och starkt att, om än tyngt till jorden, det samlar all vindens kraft utan att hämma dess lopp.
Som ljus -. I ljus, genomlyst, förvandlad till ljus. Som linsen vilken försvinner i ljuset när den samlar detta till ny kraft.
Som vind. Som ljus.
Blott detta - på dessa vidder, dessa höjder.

-Hammarskjöld

...

Att handlöst kasta sig ut från bassängkanten, fullständigt förtröstande på att man blir fångad.
Att inte förtjäna ett uns av den kärlek man är så beroende av.
Att ta denna kärlek för absolut självklar.

Som ett barn.

Ismer

'Defeatism [defaitism] is acceptance of defeat without struggle' säger wikipedia.

'Fatalism is a philosophical doctrine emphasizing the subjugation of all events or actions to fate or inevitable predetermination.'

Hur kan det finnas så mycket liv och kraft i detta?

Många omsorger

Den som är uppfylld av många omsorger kan inte vara mild och lugn. Ty han tvingas att ständigt söka sig till de ting som han tröttar ut sig för och att syssla med dem antingen han vill eller inte; de splittrar hans sinneslugn och hans inre frid. En munk skall stå inför Guds ansikte och alltid ha blicken oavvänt riktad mot Honom; så kan han hålla vakt om sin uppmärksamhet, rena och förvandla alla små impulser som uppstår inom honom, och i lugn och klarhet urskilja vad som kommer och går i hans själ.
Tro inte att du skall finna ljus i din själ om du inte har lagt av alla omsorger.

-Isak Syriern (640-700)

Bända

Det kommer inte an på oss att tycka och känna, inte om vi verkligen söker Hans vilja. I oss själva får vi somna in, till den vilande verksamheten; Att intet vilja, ty det som kommer ur vårt eget hjärta är fördärvat. Endast hans verkande i oss, och vår följsamhet, vår responsivitet, gentemot detta verkande får finnas. Till och med mörkt i våra egna hjärtan. Vill vi ändå se får vi bända upp våra andliga ögon, ur dem taga den bjälke som där sitter, och låta det inre ljuset - "lumen internum" - vara vår vägvisare.

Du får gå

Var och en får vi bära Kyrkan i våra hjärtan, och sitta kvar allteftersom getterna rusar från den ena till den andre.
Var och en får vi lyssna efter rösten, och vandra medan de andra står kvar.
Var och en får vi bära tron i våra hjärtan och uthärda beläte efter beläte.
Du får gå. Här har du inget hem, ingen plats att vila ditt huvud.

Bokrea (inköpstillfälle 4)

Jag älskar bokrea.

På Yerba Kulturbokhandel och café, som förutom en ganska välsorterad hylla med kristen litteratur erbjuder böcker om auror och kosmologi, kristaller, m.m., köpte jag idag:

Världen som ikon, Per-Arne Bodin
Den eviga vishetens ur, Henrik Suso
Västerlandets tillväxt och kris, Tage Lindbom
En själasörjares brev, Gerhard Tersteegen
Kristen mystik ur psykologisk synvinkel, del 1, Anton Geels

Summa: 213,50 kr

Säg inte...

Säg inte: Det är omöjligt att ta emot den heliga Anden.
Säg inte: Det är möjligt att bli frälst utan den.
Säg inte att man kan ha fått Anden utan att veta om det. Säg inte: Men Gud visar sig inte för människor.
Säg inte: Men människor ser inte det gudomliga ljuset, eller åtminstone är det omöjligt för denna generation.
Detta är något, mina vänner, som aldrig är omöjligt. Tvärtom är det helt möjligt för dem som längtar efter det.

- Symenon den nye teologen (949-1022)

Knot

Undra hur de, Israels menighet, kände i sitt knotande.

Var det det här vi blev uppdragna ifrån, knatande i öken, utan vatten, utan mat. Var det inte ett fantastiskt land som utlovades?

De kanske med svärdet i hand stod efter ett slag mot något av folken, kanske segrande, kanske som förlorare, och kände sig kanske inte så heliga, kanske hade de varit rädda, kanske gjort saker de inte var så stolta över. Skulle det inte vara till deras upprättelse?

Det kanske verkade meningslöst - det kanske var svårt att se att deras knatande, deras ofullkomliga utvandring, fyllt av knotande, tusentals år senare skulle leda till frälsning för mänskligheten. Kanske kändes det mer meningfullt att slå tegel, åtminstone bistå med något - gå runt i öknen, vad skall det tjäna till?

Kanske undrade de hur god koll den där Mose egentligen hade. Kanske var de trötta på flummare och visionärer, med egna små världar. Var det inte Gud själv som låg bakom detta?

Kan man klandra dem för deras knotande?

Tidningsartiklar

Vill bara tipsa om en mkt klarsynt artikel i DN.

Primärnarcissistiskt. Om världen inte stämmer med min inre bild har jag rätt att bli kränkt och världen får banne mig ändra sig. Det är lite sådär postmodernt. Vi definierar lite som vi vill. Idealism som inte söker tingens kärna utan bygger ett innehållslöst utanpåverk - fina grejer... Det trista är att ett ryggradslöst Sverige underblåser det hela. Är det en följd av de ideologilösa partierna?

Denna artikel visar också hur galet det kan bli med politiska idéer.

Organisationsfrustration på rim

Låtsasjobb i låtsasvärld.
Livet blir en lång, lång färd,
vi trotsar den låtsade snårskogen,
tills dess det vänder hem igen,
till himmelrikshemmets härd.

Låtsaslik och låtsasvärd.
Vän och mild och ej för lärd.
Synfel belönas här förstås,
kejsar'ns nakenhet, vad bekommer den oss,
i enhetsgrötens smittohärd.

Låtsasomhuldad och låtsasnärd,
på tomheten välgödd till offergärd.
Luften med fraser skall fyllas;
samstämda nickar; viheten hyllas,
som storvulen trivselåtgärd.

Låtsasfri och sant beskärd.
För stora ord är glam och flärd.
Förvirring packad i kloka paket.
Som stoisk kommunanakoret,
kan man lätt bli en aning tärd.

Odalmannen

När stridsdammet lagt sig,
brottningen med Gud över,
är det åkern man längtar till,
det tysta tjänandet.

Man förbannar sin dåliga syn
när man inte kan skilja
jord från stenar.

Man förbannar sin dåliga rygg
att man inte orkar.

Man saknar liksom överblicken,
talangen och förmågan.

Vad mer finns kvar än nåden?

Seglora smedja (ett försök till moderation)

Jag surfade in på Seglora smedja under dagen idag. Det är en lång lista kändisar som man har samlat i sin akademi. Har helt missat denna sida, och det skall bli intressant om det kommer något ut av det. En markering mot "fundamentalister" i Credo, samt någon skrift för abort och homovigslar är vad som syns på framsidan. Jag tycker att det kan finnas en poäng i att polemisera mot färdiga-lösningar-kristendom och det intellektualiserande som ämnet apologetik ofta hamnar i (apologetik som sådan handlar väldigt sällan om bevis, utan att röja intellektuell mark runt möjligheten till tron.)

Man skriver att man vill "främja det modiga, icke-färdiga teologiska tänkandet." Jag förstår inte riktigt denna fras men kanske förklaras det av vad som skrivs i brandfacklan mot "fundamentalismen".

"Finns det en risk att religionen blir tom och substanslös om folk får reflektera själva utan att ledas rätt av de som är teologiskt bevandrade?"

"Det finns fortfarande de som tycker att det är viktigt att förklara den rätta kristendomen och försvara den mot de avarter som antas dyka upp om vanliga människor tänker själva."

"Jag vet att det inte finns en kristen tro, utan många, och det oroar mig då det tunga argumentationsartilleriet läggs in för att begränsa kristendomen till en viss sorts korrekt tänkande."

Att tro blir substanslös om människor tänker själva är knappast sant. Människor måste tänka själva för att det skall bli verklighet. Att det däremot i och med detta kommer dyka upp avarter av kristen tro borde de lärda männen och kvinnorna i Seglora smedja vara väl medvetna om. Med någon form av församlingsanknytning ser man fort reinkarnationstanker och platonska föreställningar frodas. Och visst finns det många kristendomar, men det finns också trosföreställningar som inte är kristna, och det finns en objektivt sann kärna i kristendomen, också uppenbarad. Att lösa problematiken genom att säga att alla har lika rätt, de många åsikterna är ett bevis därpå, är en dålig lösning. Det borde de lärda männen och kvinnorna veta.

Kort sagt, båda extremerna är dåliga. Den som vill vara ledare i kyrkan får dock vara de andras tjänare. Hur man än vänder och vrider på det så finns det, även inom kyrkan, trosföreställningar som inte är kristna.

Jag välkomnar dock akademins ambition att:

• Reflektera över vilka vår tids teologiska utmaningar är och hur vi möter dem.
• Tolka samtiden i evangeliets ljus och ställa frågor kring vad det innebär att göra teologi i vår tid.
• Bidra till fördjupning som också kan leda till förnyelse av de religiösa uttrycken i dagens samhälle.

Och önskar smedjan lycka till...

Dunning-Kruger-effekten

Jag vill bara uppmärksamma alla på Dunning-Kruger-effekten.

länk

Att vända en tidsanda

Stark själslig oro. Det stör mig, det stör min fasta. Jag kan inte sätta fingret på vad det är.

Kanske är det Jüngers infernovandring genom andra världskrigets Tysklands mörkaste baksidor. Kanske är det något helt annat. I Jüngers fall är frågan, hur kan man vända en tidsanda i allra högsta fall relevant (jag är nu vid nyår 1945 i hans dagboksanteckningar, Hitler, eller Kniébolo som Jünger kallar honom, har fortfarande ett grepp om massorna och den anda i vilken all förstörelse, allt huvudlöst dödande är den logiska konsekvensen, är fortfarande legio, ett attentat mot Kniébolo och hydran skulle växa ut ett nytt huvud).

Jag har ofta funderat över det, drömgränser i idrott, friidrottsvm i tokyo 91. Bob Beamons världsrekord slås inte en utan två gånger, Carl Lewis 8.91, Mike Powell 8.95. Koståkning, kvadrupplarna går från att vara exklusivt till att vara ett krav. En person visar vägen, visar att det är möjligt varefter andra alltid följer efter.

Jag har också funderat över detta med vetenskapliga upptäkter som oberoende av varandra uppstår ganska synkront.

Tidsandor verkar enligt samma principer. En mans kritik verkar tills den blir bemött och emotsagd varefter hela världen kan komma ur trollbindningen. Det räcker inte med att Hitler försvinner, den tidsanda som han personifierar måste bemötas, annars kommer det bara fortsätta.

En persons lilla aktivitet på ett forum skulle i detta avseende faktiskt kunna vara betydelsefullt.

Den själsliga oron får jag rida ut.

Stenar

Då sade djävulen till honom: "Om du är Guds son, så befall stenen där att bli bröd." Jesus svarade: "Det står skrivet: Människan skall inte leva bara av bröd." (Luk 4:3-4)

Andlig hunger kan få oss att klä stenar med guld och hoppas på dem. Men vi kan inte sätta vår tilltro till några avgudar. Herren frestades att äta det döda och hårda, kommet av jorden, istället för det himmelska Ordet. Det är detta vi måste vänta på, stenarna får vi fasta ifrån. Så kan vi inte ägna oss åt andliga fasadverk och döda övningar. Vi kan inte låtsas en glädje eller en ödmjukhet. Vi kan inte prestera en tro. Allt vi kan göra är att vänta på Ordet från himlen - det himmelska mannat.

Tingens inneboende logik

Varseblivning är en tämligen enkel sak, som lätt förvirras av andras halvfärdiga tolkningar och emotionellt obearbetat material. Frid innebär att det emotionella är bearbetat, själen i jämvikt. Man får då stänga sina öron för vad människor säger och lyssna efter vad de verkligen säger. Inte titta på ytan utan efter tingens inneboende logik. En egen tankevärld, världen klädd i dina ord, denna alltid den primära tolkningsramen för varseblivningen. Öknen hjälper dig med detta.

Andlig aristokrat

Insektslika instinkter. Ernst Jünger observerar bönder som börjar arbeta på åkrarna strax efter att pansarvagnarna dragit förbi. Ett medvetandelöst samlande. Han kallar dem sovande, de ouppvaknade. Jag kan se hur han tänker. Jag kan också se hur nödvändigt det är att låta sitt liv styras av högre lagar; en miljard kineser kan ha hur fel som helst. Att höja sig (riktningen kanske den omvända) kräver att jämförelserna upphör. Andlig aristokrat.

Man kan också fundera över döden. Döden är onekligen skrämmande där den står i det avlägsna. Kanske mer skrämmande ju längre bort den befinner sig. Vi kan lockas att glömma den. I kriget är döden närvarande; för den sjuke, annalkande; för den offrade, redan mottaget och accepterat. Hur fri blir inte människan då. Helt i nuet, inga förpliktelser mot framtiden. "Redo att i varje stund samla allt i ett slutgiltigt offer", som Hammarskjöld skriver (fritt från minnet.) Det är inte vad som sker, det är sättet man gör det på...

Kamp?

Vår upplevelsevärld fylls av olika ting. Mycket av kyrkligheten verkar gå ut på att finna vänner som kan bekräfta den världsbild man har och avsaknaden av dessa referenser, rättesnören, gör att man vandrar ifrån tron. Att gå med Gud är inte väsensskilt. Men istället för att låta världen bekräftas av de andra i församlingen, kyrkan eller sekten, bildar Gud själv referens. Är det märkligt att det finns en skiljelinje? Behöver jag kämpa för mitt referenssystem eller har jag själv en källa av levande vatten? Frågorna där blir något annat - ensamheten, särskildheten, ordlösheten - och en medföljande förvirring. Vår rädsla därför får oss att söka stöd bland de heliga - "Låt mig veta ditt namn." (1 Mos 32:29) Men Herren svarar blott med välsignelse.

En ny rustning?

Blev tillfrågad idag om jag ville vara med och skriva en artikel om prästerskap och behovet av andlig vägledning. Intressant ämne må jag säga. Jag får återkomma när det blir lite mer kött på benen.

En liten reflektion också. Likheten i följande texter är ganska stor.

Han skall klä sig i rättfärdighetens harnesk och sätta den opartiska domens hjälm på sitt huvud. Oövervinnelig helighet skall han bära som sköld, skoningslös vrede skall han slipa till svärd, och hela världen skall följa honom i strid mot de vanvettiga. (Vish 5:18-20)

;och;

Ta därför på er Guds rustning, så att ni kan göra motstånd på den onda dagen och stå upprätt efter att ha fullgjort allt. Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte och klä er i rättfärdighetens pansar och sätt som skor på era fötter villigheten att gå ut med budskapet om fred. Håll ständigt trons sköld framför er, med den skall ni få den Ondes alla brinnande pilar att slockna, och grip frälsningens hjälm och Andens svärd, som är Guds ord. (Ef 6:13-17)

Kan man tänka att det finns en parallellitet mellan dem på så vis att:

opartisk dom och frälsning,
Oövervinnelig helighet och tro,
Skoningslös vrede och Anden, som är Guds ord,

..hör ihop. Den opartiska domen är ju vad som kan förväntas, rättfärdig i någon mening, men frälsning och nåd är något annat, det oförtjänta i Guds handlande. Oövervinnerlig helighet i presterandet besvaras av kravet på tilltro till Herren. Den skoninglösa vreden mot de vanvettiga, byts mot ett milt och ödmjukt sinne. Kanske.

Tetriskristendom

Det är verkligen något helt annat den Högste gör - förunderliga är hans vägar. Ger sin Son, av nåd, som i allt är utgivande. Kausalitetsbrottet är så totalt, ett flöde, ett öppet fönster i ett unket rum där den rättfärdige hämnas öga för öga. Han lyfter inte upp de starka, det var inte hans vilja att bygga något stolt. Han rotar inte upp. Han fyller i luckorna, samtidigt som allt i honom blir så enkelt och rent, närmar sig enhet. Tetriskristendom. Han höjer inte som han är hög, han manipulerar skalan. Inte för att vi förtjänar det. Inte en mänsklig gärning utom uppgivandet av den egna viljan för dem som följt honom. Den som har kommit lindrigt undan, "de friska", har dessutom betydligt svårare att ta emot den vård som den store helaren vill ge. När jag är svag då är jag stark. Men inte jag utan Kristus i mig. När vi är svaga då är vi starka och när vi tillhör honom får vi också ge av nåd, får vi bli helt genomglödgade av kärlek. Vi blir upplyfta till en etisk himmel, alltså nära honom, till enhet med hans sinnelag. Då ser människorna oss och tror - på godheten; på sanningen; på kärleken.

Hur kan man önska något starkt?

Men den rättfärdige skall få vila, om han också dör i förtid (Vish 4:7). Alltså dö i Kristus.

Han fortsatte: "Mitt ansikte kan du inte få se, ty ingen människa kan se mig och leva." (2 Mos 33:20) Alltså leva i sig själv.

När vi nu har dött med Kristus är vår tro att vi också skall leva med honom. (Rom 6:8)

Vishet hör ålderdomen till...

Fastän ödmjukhet och vila i Gud torde vara vägen att vandra, kan man undra ifall inte Gud använder våra svagheter när de kommer till uttryck i vrede, ambition och sorg över sakernas tillstånd. Givetvis skulle man önska ett "milt och ödmjukt sinne", men integration och växt tar tid - Vem vet vilka vägar som måste vandras innan målet är nått. Visheten hör ålderdomen till.

Standardfraser

Korrespondens mellan ord och verklighet, det är allt jag begär.

Oftast kan man prata rätt och redigt, alla orden utlägga.
Det har man lärt sig. Hela katalogen av standardfraser.
Genomandad. Kallad. Ledd. Förkrossad.
Enhet. Förlåtelse. Försoning.
Helig Ande.

Korrespondens mellan ord och verklighet, det är allt jag begär.

I Ordet var liv...

Man kan fråga sig varför Gud vill att saker skall börja i det lilla och sedan växa till fullhet. Varför kommer inte Herren ned i sitt Gudomliga majestät? Varför föds vi inte vuxna? Varför är vi barn i anden i början? Vem är denne Gud vars vilja detta är?

Liksom regn och snö faller från himlen
och inte vänder tillbaka dit
utan vattnar jorden,
får den att grönska och bära frukt,
och ger säd att så och bröd att äta,
så är det med ordet
som kommer från min mun:
det vänder inte fruktlöst tillbaka
utan gör det jag vill
och utför mitt uppdrag. (Jes 55:10-11)

Ordet går ut ur Guds mun...

I begynnelsen[/i den förstfödde] skapade Gud himmel och jord. (1 Mos 1:1)

I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud.
Det fanns i begynnelsen hos Gud.
Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till.
I Ordet var liv, och livet var människornas ljus.
Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. (Joh 1:1-5)

...och det blir...

Gud sade: "Ljus, bli till!" Och ljuset blev till. (1 Mos 1:3)

Det blir mycket gott...

Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den sjätte dagen. (1 Mos 1:31)

Det når sin fullkomlighet varefter Gud vilar i det och det vilar i Gud...

Så fullbordades himlen och jorden och allt vad där finns.
Den sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt verk, och han vilade på den sjunde dagen efter allt han hade gjort. (1 Mos 2:1-2:2)

Det har gått från utsägande, det tar kött, det växer, det uppenbaras, det fullkomnas och till går till sist till vilan.

Ordet uttalades en gång till en enkel kvinna...

Då sade ängeln [budbäraren] till henne: "Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. (Luk 1:30-31)

Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning. (Joh 1:14)

Maria sade: "Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt." Och ängeln lämnade henne. (Luk 1:38)

Han växer till...

Pojken växte och fylldes av styrka och vishet, och Guds välbehag var med honom. (Luk 2:40)

Han uppenbaras...

Medan han ännu talade sänkte sig ett lysande moln över dem, och ur molnet kom en röst som sade: "Detta är min älskade son, han är min utvalde. Lyssna till honom." (Matt 17:5)

Han fullkomnas, varefter han kan gå in i den stora sabbatsvilan, i glädjen hos sin Fader.

Jesus visste att nu var allt fullbordat, och för att skriftordet skulle uppfyllas sade han: "Jag är törstig." (Joh 19:28)

När Jesus hade fått det sura vinet sade han: "Det är fullbordat." Och han böjde ner huvudet och överlämnade sin ande. (Joh 19:30)

Så måste vi förstå detta som en grundläggande princip, en del av Guds väsen. Han är den levande Guden. Det levande växer och förändras, går mot sin fullhet. Herrens Ord är hans verkande.

Och han sade: "Med Guds rike är det som när en man har fått utsädet i jorden.
Han sover och stiger upp, dagar och nätter går, och säden gror och växer, han vet inte hur.
Av sig själv bär jorden gröda, först strå, så ax, så moget vete i axet.
Men när grödan är mogen låter han skäran gå, för skördetiden är inne." (Mark 4:26-29)

Jesus sade: "Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk.
Ni säger: fyra månader till, så är det dags att skörda. Men jag säger er: lyft blicken och se hur fälten redan har vitnat till skörd.
Den som skördar får sin lön, han bärgar grödan till evigt liv, så att den som sått och den som skördar kan glädja sig tillsammans.
Här gäller ju ordet att en sår och en annan skördar.
Jag har sänt er att skörda där ni inte behövt arbeta. Andra har arbetat, och ni får lönen för deras möda." (Joh 4:34-38)

Ordet uttalas även till/om/i oss.

Vad mannen sår är ordet.
Vägkanten, det är de hos vilka ordet blir sått men som knappt har hört det förrän Satan kommer och tar bort ordet som har såtts i dem.
De som får sådden på de steniga ställena, det är de som tar emot ordet med glädje när de hör det men inte har något rotfäste inom sig utan är flyktiga; blir det sedan lidanden och förföljelser för ordets skull kommer de genast på fall.
Hos andra har sådden fallit bland tistlarna. Det är de som hör ordet, men världsliga bekymmer, rikedomens lockelser och alla möjliga begär tränger in och kväver ordet, så att det inte ger någon skörd.
Men de som har tagit emot sådden i den goda jorden, det är sådana som hör ordet och tar det till sig och bär frukt trettiofalt, sextiofalt och hundrafalt." (Mark 4:14-20)

Vad vi är ämnade att bli vet vi inte, vi kan bara följa, bara skåda honom och följa hans ledning..

Mina kära, nu är vi Guds barn, men det har ännu inte blivit uppenbart vad vi kommer att bli. Vi vet dock att när han uppenbarar sig kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är. (1 Joh 3:2)

Låt Ordet bli kött i dig, låt det växa hos dig så att du med Paulus kan säga: Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron (2 Tim 4:7). Ty skapelsen väntar otåligt på att Guds söner skall uppenbaras (Rom 8:19).