Rättfärdighet

Rättfärdighet. Rättfärdighet är kopplad till lag. Håller man Lagen är man rättfärdig. Om man gör som Gud vill åtnjuter man hans gunst.

Det blir så lätt. Göra rätt (inte sällan genom att försaka) -> belöning i himlen, göra fel -> straff. En begriplig bild utifrån mänskliga förhållanden. En fond för det som senare skall ske.

Utifrån denna bild kan man lätt få för sig att Gud är arg, att det är därför han vänder sig bort. Ofta var det tolkningen för Israels folk när man upplevde att Gud inte stod landet bi. Om Gud inte är arg blir det betydligt svårare att inse vad rättfärdighet innebär - varför behöver Gud laguppfyllelse för gemenskaps skull? Bilden blir ännu mer komplicerad när vi får veta att det inte var de stora männens gärningar som gjorde dem rättfärdiga, deras tro och tillit.

Israels folk hänvisade till folket, om inte jag är rättfärdig så se till dina löften, Kyrkan hänvisar till Kyrkans tro. Men fariséen som tackar för att han av Guds nåd hållits inom förbundet, blir tillrättavisad. Det är den som genom val ställt sig utanför frälsningen som gick därifrån rättfärdig. Är Gud kränkt och vill ha upprättelse? Att vi skall böna och be, är det vad som krävs?

Kanske är det det nya sättet att vara människa på, skatteindrivarens sätt att böja sig under, att rasera muren i hjärtat som leder till hans rättfärdighet. Precis som synderskan får han mycket förlåtet och kan gå därifrån och älska mycket. Precis som att han var sänd till dem som anser sig sjuka och syndare.

Är det ny kraft att handla enligt regler de får? Varför leder upprättande till kärlek? Vad är det som får bubbla fram? Vad är det som föds? Vad vi skall bli vet vi inte, men det skall uppenbaras.

Rättfärdighet till skänks, gemenskap till skänks. Det är så lätt att tro att det finns ett pris, och visst fanns det ett pris. För all rädsla, all skam och allt hat. Men detta pris är betalt. Kvar nu är barar friheten.