Jag har haft ett strukturfascistiskt slut på min vecka. Jag håller på att bli tokig på alla möten som driver ut i fikarumssnack och aldrig tar slut. På att beslut aldrig tas och skulle de tas kan man ge sig på att hälften suttit och snackat om annat och inte hört. På att man alltid fastnar i små obetydligheter och i en massa anekdotiskt "jag kände" och "jag tänkte".
Nej, mina vänner, till ordningen! Fika har sin tid och arbete sin och att veta ramarna ger trygghet och frihet, inte tvärt om.
Jag vet att denna min karaktärsbrist men än en gång kommer döma mig till mötesförordningens strängaste straff - ordförandeklubban - men vad gör man.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar