Nu har jag varit på Pingst i Göteborg och lyssnat på Sr. Veronica. Dominikansyster bosatt på Berget i Rättvik. Spännande att lyssna på en kvinna som levt så mycket med och för Gud, som löpt linan. Totalt prestigelös lägger hon varje ord rätt. Det känns som att jag skulle vilja vara mer i hennes närhet men det kom inte för mig att prata med henne om något. Jag tror jag skulle vilja be tillsammans med henne.Lite brottstycken återgivna med stor artistisk frihet.
"Gud drar sig tillbaka för att ge oss plats, plats att växa, bli oss själva, plats för att vi skall kunna vända oss mot honom ansikte mot ansikte."
"Jag var [som 13 åring] rädd att bli som en droppe i havet. Jag ville bli någon, inte försvinna ned i det stora havet. [..] Men Gud kallar oss att bli oss själva. Gud älskar oss, inte så allmänt 'Gud älskar alla' - kärleken är alltid individuell - Gud älskar oss en och en och en."
"Under mitt noviat, som varade i två år, var det underbart att be. Gud gav så mycket. Sedan försvann det, det blev tungt. Sedan dess har det varit så. Men tron är något djupare än känslorna som skiftar beroende på vädret t.ex."
"Anders Piltz säger att Platon och Sokrates kunde komma fram till att den högsta lyckan för människan var att älska Gud. Att Gud kunde älska människan hade man inte förstått."
4 kommentarer:
Det var värst va du resor då :)
Denna kvinnan låter mkt intressant, finns ingen predikan att lyssna på?
PS: Gick bra med konfirmanderna idag, dem var lite blyga med det kommer bli bra, det känns rätt.
Sleepaz: Ja nu är det snart utegångsförbud som gäller.. Jag hittar ingen inspelning. Det kanske kommer.
Kul med konfirmanderna. Det brukar ta sig med ungdomar i den åldern.
Jag känner henne...
Kan rekommendera en bok hon skrivit om bön:
"Brev om bön".
CT: Du känner ju alla, typ.. :)
De hade boken till försäljning där men jag hade inga kontanter. Får kolla upp det helt enkelt.
Skicka en kommentar