torsdag 4 september 2008

Som en stege


Efter mitt senaste inlägg stötte jag på följande text:

I andra hand kallar vi den hemliga kontemplationen för en stege därför att liksom pinnarna på stegen tjänar både till att stiga upp och att stiga ned, så använder denna hemliga kontemplation samma nådebevis och ljus både till att lyfta själen till Gud och att ödmjuka henne i sig själv. Ty alla nådebevis som verkligen kommer från Gud har det karakteristiska draget attt de både ödmjukar själen och lyfter henne på samma gång. På denna väg är nedstigand detsamma som uppstigande, och uppstigande detsamma som nedstigande. Ty den som ödmjukar sig skall bli upphöjd, och den som upphöjer sig skall bli ödmjukad (Luk 14:11). Utom att ödmjukhetens dygd är något stort för den själ som övar sig i den, så låter Gud henne oftast stiga uppför denna stegee för att hon skall gå nedför den, och låter henne gå nedför den för att hon skall stiga uppför den, därför att detta ord av den Vise skall fullbordas: "Före fall går högmod i mannens hjärta, och ödmjukhet går före ära" (Ords 18:12) - Själens dunkla natt, s. 155, Johannes av Korset

2 kommentarer:

Johanna G sa...

Har du läst boken "Anna och Herr Gud" (även kallad "Herr Gud, det är Anna")? Där har Anna någon filosofisk överläggning om att hon inte tycker om söndagsskolan eftersom söndagsskolefröken är mer intresserad av att människan mindre istället för Gud större, vilket då Anna menar är fel. Då är det mycket bättre att göra Gud större!

(Om det verkar något förvirrat så var det ett par år sedan jag läste boken, men jag tycker det är ganska smart sagt och att det ändå knyter an till ovanstående inlägg)

Excelsis sa...

Ja, barnböcker skall inte underskattas (har dock inte läst boken). Men visst är det så, en oändligt stor Gud behöver man inte bli mindre för att vara oändligt liten inför.