Viljan och ansvaret hör ihop. Om det som skedde går att hänvisa till helt yttre faktorer blir det svårt att utkräva någon form av ansvar. Det är därför vi inte dömer psykiskt sjuka och utvecklingsstörda. De kan inte hjälpa det. Även rus har sett som en förmildrande omständighet. Personen omyndigförklaras och vårdas istället för att straffas. Straffet får samma effekt som en syndabekännelse om individen tar till sig det. Det blir en möjlighet att ta avstånd från brottet och upprätta sig själv. Straffet är alltså i högsta grad symboliskt.
Hänför man alla handlingar till strukturerna blir det svårt att utkräva ansvar. Det är inte mannen som slår sin fru, det är de patriarkala strukturerna. Det är inte missbrukaren som stjäl utan hans utanförskap, sociala strukturer och klasstrukturer. Man blir omyndigförklarad, reducerad till "strukturer". Åtgärdstrappan blir här att utvärdera bort problemet, möta bort problemet, informera bort problemet. Bort med alla strukturer så att det naturgivet rena och goda får träda fram. Att straffet, precis som alla strukturer är del av ett socialt kontrakt är man inte riktigt medveten om. Att straffet är istället för blodsfejder och pöbelmentalitet tas ingen hänsyn till. Istället skall man betänka att det stackars mannen inte förstår, att missbrukaren inte kan bättre, samtidigt som blodtörsten ökar.
Den fria viljan är en gammal filosofisk fråga där dagens förenklade och reduktionistiska synsätt tydligt lutar åt en determinerad människa. Man kan fundera på hur det kan komma sig att fri vilja och ansvar samtidigt verkar vara en förutsättning för ett välfungerande samhälle. På samma sätt som människor är begripliga utifrån att vi tillskriver dem intention och det finns en tydlig känsla av kontroll. Just detta var man placerar kontrollen, på psykologspråk locus of control, är en viktig faktor i hur man hanterar krissituationer.
Redan Origenes behandlar frågan då den används som motargument gentemot bönens verksamhet. Han jämför viljan med rörelse. Alla döda ting rör sig och rörs enligt fysikens lagar, men det besjälade ändrar själv sin bana. Om Guds försyn räknat med vår vilja eller skapar något i nuet kan då göra detsamma.
Gamla arméer skulle styras som en man. Befälet fick inte ifrågasättas och bar också allt ansvar. Moderna byråkratier utmärker sig genom att ansvaret är helt utspätt. Styrelsen sätter bara riktlinjer, de högre cheferna bara budgeterar, tjänstemännen gör bara sin del. Inte heller juridiska system och myndighetssystem tar ansvar. Man uttalar sig i principfrågor. Det blir rätt beslut i sak, korrekt enligt planen, operationen lyckad - patienten dog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar