Om religionens utveckling (och fall?)

Mer kvalitetsradio... Ring P3:s programledare kommenterar kyrkovalet (lite fritt). "10 % röstar, är kyrkan relevant i vårt samhälle? Det där med Gud, har vi inte prövat det. När skall vi släppa kyrkan, när valdeltagandet är nere på 2 - 3 %?."

Med den retoriken är det bara för alla frikyrkliga samfund att lägga ned på en gång. Det är dock inte det som är mitt problem. Problemet är synen på religionens roll och utveckling. Enligt gängse synsätt kom religionen till för att förklara det oförklarliga. Man förstår inte blixten och börjar därför tillbe den. Animismen evolverar sedan till panteism, (det är Tor som orsakar blixten) varefter den sedan blir monoteism, varefter den slutligen, med vetenskapens framsteg, inte längre behövs för att vi nu kan förstå blixten. Hur många som faktiskt är kristna pga. att man inte förstår hur jorden skapades (vilket är en vanlig föreställning bland ateister) vet jag förstås inte, men jag gissar att det inte är så många.

Det finns andra typer av stadieteorier där det går från det konkreta-kvinnliga till det ideella-manliga (ktonisk är för övrigt ett härligt ord) som såvitt jag förstår det är lika gripna ur luften. Grundantagandet är som vanligt inom modernismen att utveckling sker längs en linje där skapelsens krona är västeuropeisk bourgeois. Vi "bakåtsträvare" som inte accepterar denna historiesyn tror istället för att veta, grundar våra liv på böcker istället för på vetenskap osv. Som jag skrivit åtskildiga gånger tidigare ger inte vetenskapen en människosyn, en politisk ideologi, eller någon form av filosofi. Däremot har den sina upplysningsideal som en, i dagens debatt, till objektivitet, dunkelt förklädd ryggsäck.

En världsbild utan Gud går ihop. Tag inte miste på det. Gud är inte en x-faktor, nödvändig för att allt skall gå ihop. Men med detta är allt i sin ordning. Gud är inte del av sin skapelse. Han blir det genom inkarnationen, men det där kan ni. Denna världsbild (utan Gud alltså) kan inte motbevisas av hur mycket Creation Science du än ljuger ihop. Det som kan göras är att medvetandegöra och följa den tillbaka till de grundantaganden som är dess grund och som alltid är mer eller mindre godtyckligt valda. Politisk korrekthet är världsbildsimperialism och ateisterna låter oss aldrig glömma att det sociala trycket en gång var för kristendomen. Kristendom är nu (och hör nog hemma) på defensiven. Därför måste vi slipa våra analysverktyg, och lära oss behärska språket, för att skapa ett andningsutrymme. Det skall sitta i ryggmärgen så fort vi hör ordet "utveckling", tro och vetande, osv. Sedan får Gud vara den som drar alla till sig.

Vi kan omöjligt acceptera att den levande Guden är något som skall fasas ut. Man må kallas religiöst konservativ, men just stadieanalysen är ju själva grunden till liberalteologins "avmytologiserande" av bibel och kyrka, och i linje med socialdemokratins stånkande över en bakåtsträvande religiös elit som står i vägen för den kyrka som ger folket de guldkalvar de vill ha. (Och det är skillnad på detta, Paris-for-presidentkristendomen, och en hänvisning till en levande tradition. Traditionen är i allra högsta grad ett levande pågående samtal mellan kristna i alla tider. Därför jag ser goda förutsättningar till att en teologisk debatt faktiskt skall komma att acceptera samkönade kyrkliga vigslar. Detta försvåras bara av gemensamma utsagor av småpåvarna i vår kyrka där man säger att vi talat om detta i si och så länge, och att det är färdiguträtt, och att Jesper Svartvik skriver ett arbete där svaret på förhand är en del av beställningen.)

10 % eller 2 % spelar mindre roll. Vi kommer tillbaka till Alexandrias bazaarer där vårt budskap står emot de många. Om det finns kraft i evangeliet kommer frihet och gemenskap i den Helige Ande att göra kristendomen attraktiv och det vi går igenom bli en rening. Om inte är religionen som upplysningsmännen säger en övergående fas. Historien kommer att ge någon av oss rätt.