tisdag 15 september 2009

Inför söndagens ödesval


Det skall bli så skönt när detta kyrkoval är över. Jag vet inte om det är skrämmande eller deprimerande eller vad det är.

Skiljelinjerna är tydligt uppdragna.

Olle Burell och socialdemokraterna önskar en kyrka som tycker som staten. Det skall satsas på förrättningar och den "religiösa elitens" dvs. de personligt troendes, inflytande skall begränsas. Socialdemokratin har räddat och moderniserat kyrkan och är nöjda med den som den är i nuläget.

I andra ändan finns några grupper där man inte ser det religiösa inflytandet över kyrkan som ett problem utan en naturlig sak (att denna diskussion ens behöver föras är horribelt.)

Givetvis finns det också en del grupper som i detta hänseende på om man faktiskt får vara religiös i kyrkan är vaga. Min gissning är att dessa grupper kommer alliera sig med socialdemokratin. Då det är en ödesfråga för kyrkan anser jag att man bör fråga sig var nomineringsgrupperna står i detta innan man gör sitt beslut.

Ödesfråga utifrån att den akademiska teologin allt mer skilts från konfessionell teologi samtidigt som den behållit sin plats som hierarki för att uttala sig i lärofrågor. Ödesfråga för att staten, av rädsla för en kyrka med egen vilja konsekvent tillsatt pajasar till biskopar, något som fått sin fortsättning utifrån dagens tillsättningsförfaranden. Kyrkan är under ockupation och frågan är huruvida de Kyrkan i svk kan kasta av sig sina förtryckare.

Att den liberala strömningen har premierats utifrån ockupationsmaktens söndra-och-härska-teknik skall inte ligga dess företrädare i fatet. Kyrkan måste verkligen sträva efter att bli en kyrka som kan samla, inte alla (som i statens allmänreligiösa myndighet för samtal om livet - folkkyrkan), utan alla kristna.

Att man från frimodig kyrka lyfter upp äktenskapet som den viktigaste frågan i intervju efter intervju anser jag vara att skjuta sig i foten. För mig är det en symbolfråga, inte mer. Det handlar om huruvida trosfrågor skall avgöras i riksdagen eller av de kristna själva, om riksdagen har befogenhet att ändra i en 2000-årig tradition osv. Jag tror inte heller att man samlar särskilt många röster på detta sätt.

Inga kommentarer: