PK

Politisk korrekthet kan vara en obegriplig term för den som lägger all sin energi till att vara just politiskt korrekt. Hur skulle man kunna vilja vara något annat än Med. Ha rätt åsikter, ligga i linje med folkviljan, och då inte folket som folk är utan som det borde vara.

Wikipedia talar om två betydelser där den ena ligger nära användningen i USA där den i stort sätt betecknar vänstereufemismer (nyspråk och "förnyelse" verkar på något sätt hänga ihop). Den andra betydelsen är den vanligare i svenskan där "begreppet används [..] överfört om åsiktsströmningar som av kritiker anses göra anspråk på att vara de enda godkända och rumsrena" eller "som stämmer väl överens med åsikterna hos det (för tillfället) ledande kulturskiktet i frågor som rör politik och samhälle."

"Begreppet politiskt korrekt föddes i Sovjetunionen under utrensningarna på 1920-talet, då det användes för att klassificera vilka medborgarbeteenden som var korrekta eller inkorrekta utifrån den officiella partilinjen" och i dess svenska betydelse verkar den beteckna något som alltid funnits. "Det framstår exempelvis som svårt att, under 1950- och 1960-talen, driva frågor som miljövård och bevarande av äldre bebyggelse." I backspegeln kan man givetvis ifrågasätta självklarheten med vilken man rensade bort det gamla för att få plats med det nya och förmodligen förlöjligades kritikerna då också.

Wikipedia igen: "Dagens Nyheters ledarskribent Niklas Ekdal utnämnde "Politiskt korrekt" till 2006 års främsta invektiv. Motiveringen löd: "Sedan 15 år tillbaka är detta en stående favorit, oftast utslungad från höger. "Politiskt inkorrekt" har blivit en form av beröm i vårt påstått instängda debattklimat, syftande på självständigt tänkande i form av till exempel negervitsar och blondinskämt. Avsikten med PC-begreppet är i grunden att legitimera cynism; jag tror inte på växthuseffekt, jämställdhet, bistånd, minoriteters rättigheter, sociala reformer, Amnesty och Läkare utan gränser alltså är jag lite tuffare.""

Cynism. Alldeles riktigt. Befriade från illusioner behöver vi skåda verkligheten som den är. Att beskriva det som bara negervitsar och blondinskämt är ett typiskt maktspråk från en som är fast i nödvändigheten att tänka på ett visst sätt. Vad jag reagerar på är förmodligen att vissa sätt att tänka förbjuds i den politiska korrekthetens spår. Partiet (eller dess efterträdare i åsiktsmakeriet) har beslutat vad som är rätt, vilka värden som gäller osv. Det finns alltid en visst patos med vilket den politiskt korrekta åsikten förs fram. I mitt inlägg om Paolo Roberto finns två exempel på den aggression med vilken åsikten förs fram och som bubblar ut om någon skulle avvika. Man kan helt enkelt inte tänka på något annat sätt. Vi måste riva all gammal bebyggelse för att bygga konsumkolosser i betong, eller? Jag kan ha de åsikterna men jag vill komma fram till dem själv, jag anser det nödvändigt i ett demokratiskt samhälle. Man kanske inte måste acceptera den feminismens analys av verkligheten som i första hand indelad enligt kön, löskopplingen mellan begrepp och verkligheten (socialkonstruktivismen) och synen på de sociala kontrakten som enbart kvävande. Men det säger jag väl bara för att jag vill dra blondinvitsar.

Ibland blir den politiska korrektheten fariséism på hög nivå. En miljöpartist i Stockholm som har 20 min i tunnelbanan till sitt jobb tycker att det är självklart att bensinen bör kosta 30 kr/l - det skulle ju äntligen minska bilåkandet. Att glesbygdsbefolkningen inte har tillgång till kollektivtrafik och att den aldrig kommer att kunna byggas ut i den graden (och då inte heller skulle innebära någon miljövinst) har man ingen insikt i. Samma sak när man som student fick förmanade tal om närproducerat och kravmärkt. Brasilianskt kött för 100 kr/kg eller svenskt för 200 kr/kg?

Det finns alltså ett socialt tryck att acceptera åsikten och synsättet. Att man har en åsikt som denna innebär inte med nödvändighet att man inte tänkt själv. Man kan kanske tycka att världsbilden är något trång när man inte ens kan förstå hur någon annan tänker och inte ställer samma aggressiva krav på sina medmänniskor att ändra sig. Jag vet inte om det är denna världsbild som gör det, men man kan dock ana en dubbel bokföring avseende åsikter. Antingen medvetet att "man vet hur man skall svara", eller att man säger en sak och agerar på ett annat sätt.

Kravet på aktion och utveckling ligger inbyggd i utopistiska världsbilder, "insikterna" leder till handling, ibland med religiösa undertoner som "kollektiv skuld" och avlat i form av mobiler i återvunnen plast. Krocken kan bli mellan olika utopier (skall landet tillhöra ett folk, eller skall skillnaderna utplånas mellan människorna. Men framför allt blir det en krock mellan dem som önskar stå still, som söker en inre frid och låter saker och ting ha sin gång och utvecklas i enlighet med sin inneboende potential och idé, och kanske ägna någon stund av dagen åt något annat än att uppfylla lagens krav.

Kyrkan då. Ur ett historiskt synsätt är inte alltid rådande idéströmning det som visar sig ge god frukt. Gamla testamentet (de lärde verkar tappat bort texterna bland sina fotnötter), är en lång historia om hur folket gång efter annan går vilse och hur de varje gång måste omvända sig. Människan är i sitt fallna stadium bortvända från Gud och gör av sig själv det som inte är rätt. Särskilt när makten och kyrkan slår sina påsar ihop finns det risker. Politisk korrekthet är att alltid göra som tidsandan tycker och jag ser inga tendenser till att man klarar göra något annat. Vad kyrkan skall sträva efter är inte att vara emot utan att stå fri att tycka vad hon vill, att stå still när allt vajar, att hålla huvudet kallt när hela samhället masspsykotiskt river kulturskatter och dekonstruerar det som tagit lång tid att bygga upp. Varför? På grund av den Gudomliga uppenbarelsen. Att den skall få största möjlighet att verka, för att vi tror på den och att den är Svaret.

Så kan Annika Borg söka sig en annan kyrka.