Så dog han plötsligt. I fredags förstår jag det som, min förfelade vän. Alkoholen. Det är tråkigt, under våren gjorde han stora framsteg, färg i ansiktet och mannen med högskoleutbildningen, den kompetente ledaren fick skymta fram något. Sedan kom sommaren. Jag vet inte om det var den, men efter den var han grå och slutade komma till kyrkan. Jag fick möta honom för då några veckor sedan och hälsade på honom på stan någon gång efter det. Inte utan att det känns lite tomt.
Vila i frid, I.!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar